Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1866, sida 2

Lotsen. Historisk novell. (Forts. fr. n:o 46.) Orkanens raseri förmådde ej hejda den fwenska hjeltens ftrivstuft; lik en flock hungrande gamar fas stade fig den förenade flottan öfwer fienden. Anrallet war oemotståndligt, drabbningen torrt, ty Libecarne satte alla fegel till och flydde åt fundet. Det swenska amiralskeppet, fom war en utmärkt god seglare, förre äfwen få mycket segel fom stormen tillät, och war redan 2 sjömil framom den öfriga flottan; då det upp hann fienden. Nu börjades en förtwiflad strid; först anfölls det Lidedffa amiralskeppet, fom snart war i arund förstördt. Efter denna seger tastade sig den stora Krafweln midt ibland de fiendtliga steppen, och under stödt endast af ett swenskt örlogsskapp, som under ftriden anländt, dref den hela Lidffa flottan framför fig, tills han förlorat alla fina master och hade olott fjorton man qwar af sin besättning. Denna drabbning war ett af de ärofullaste fjöslag historien wet att omtala. Midt ibland döda och fårade tnäböjde amiralen med blettadt hufwud och tac: kade Gud för segern. Den tappre amiralens namn mar — Måns Smwensfon Some, och läsaren återfinner i honom den fordne purtige lotfen. Det skepp, till hwars hjelp lotsen skyndat, hade werkligen förolyckats, men besättningen blef rärdad af ett swenskt örlogsskepp. Måns Swensson tog då tjenst wid marinen. Hans snille e no hade