Omkring twenne år woro förflutna. Den unge lotsen hade efterträdt fin far uti den mödosamma bes fattningen, som började blifwa alltför anstränaande för den gamle mannens aftagande krafter. — En afton fatt Måns Swensson helt tankfull uti fin tarf-. liga bostad, fom mar belägen på Olands förra udde, ej långt från Degerhamn, Stormen tjöt med wildt raseri krina stugans kanter, ach de skumbetäckta wåforna wräkte fig med ökad mwåldfamhet emot den fteniga stranten Men elementernns raseri tycktes föga betymra den unge mannen, på hwars ansigte et djupt wemod lägrat fig. Det mörka dystert glimmande ögat stirrade tanklöst på spishärden, der glören efter en nedbrunnen brasa småningom slocknade. Hans tankar varg hos Anna, fom ännu alltid förblifwit sitt löfte