Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1866, sida 2

Lnff Lotsen. Historisk novell. I (Forts. fr. n:o 45.) Du bar gissat rätt. Den nyhet jag har att meddela är galärjande. Då jag och min far i natt återwände från wärt besöt här i staden, stötte mi i juntet på en förbyggd Warnemlindebåt. En af båtfolket frågade oss tå huru långt det war till Kalmar. Jag befwarate hans fråga, men tillade, att ingen kunde komma in till staden, emedan sundet war tillspärradt af den belägrande flottan, endast folt af wärt yrke, tillade jag, tfunna måga en få äfwentyrlig färd. Då frågade en annan, uti matrosklåder flärd man, fom tycktes wara helt ung, om jag ej ffulle tilltro mig att äfwen föra honom till staden, emedan han hade wigtiga underrättelser att meddela herr Arwid. — Sarant war ett stycke äfwentyr i min smak. Jag lof wade derföre att i natt föra fremlingen hit. Men nu till hufwudsaken: kan du gissa hwem fremlingen är? — Jo — ingen annan än — Gustaf Eriksson Wasa! Hwad! Gustaf Eriksson, fom kung Kristian så förräriskt bortförre till Danmark såsom piflan 27 Just densamme! — Ehuru förtlärd har han blifwit igenkänd af min far, som sett honom otaliga gånger, medan han ännu mar barn och wistaces wid gamla herr Stens hof, ver min far då innehade tjenst fom wapenknett. Denne Gustaf Eriksson är en taps per och klok herre och skall kanste rädra ret stackars