en flod. Bono steg ur fin båt oh git emot majeftär tet, fom tagit plats på en slags stol, och framför lägo på knå trenne officerare. Den resande stannade på några stegs afftänd och bugade fig wördnadsfullt för herrskaren. Denna sednare reste fig upp, sid bakom ryggen på officerarne och spottade på deras högra och wenstra axel, samt stannade derefter framför Bono, fåg honom skarpt i ögonen midt i ansigtet. Curoper ens blod fom i swallning, och redan arep han fatt i revolvern för att hämnas den lidna skymfen, då tolken ögonblickligt ilade fram oc upplyste Bono, att det war en stor, ja oskattbar ära honom wederfarits. Det war der i landet ett tecken till nåd, fom mången tros gen undersåte eftersträfwade, men fom fom få till del. Bono sökte lugna fig efter ven öfwerraskande mottag: ningen, och beslöt gälda lika, samt återslungade i mar jestätets ansigte den undfångna helsningen, hwilket så behagade konungen, att han wände fia till tolfen yYttrade: Din herre har fått en utmärkt uppfojftran ! En redaktör i Paris hade temligen skarpt fkritis serat en obetydliga Attris, fom uppträdt i en fars på någon af den Franska hufwudstadens fmåtheatrar. Då nu några dagar efteråt Aktrisens älskare i theaterförstugan mötte Redaktören, yttrade denne ironisk ton: Mamsell H. har anmodat mia att tada er för den wackra artikeln, ni skref om henne, och att såsom bewis på hennes tackjamhet till er öfwerlemna denna bundt gåg-penor. — Kritikern tog leende mot påfwan och swarade i höflig ton: Mamfel H. är altför artig; jag hade ide wäntat, att hon till den grad ftulle för min skull plocka fin älskare. Eaz C