Margareta årligen skulle erhålla på det wilkor att bon bosatte fig i en aflägsen ort. Men revan efter ett år mottog baronen ett bref, hwari den frånskilda hustrun meddelade honom att en ung köpman gjort henne giftermålsanbud om hon, jemte den bestämda lifsräntan, kunde medföra åt honom ett kapital af fem : tusen riksdaler. Med glädje gick familjen in på att erlägga den åstundare summan rå, genom sitt giftermål med föps mannen den äreförgätna qwinnan upphörde att bära Falkensteinska slägtens namn. Widare hörde man als drig af henne. På ren lyckliga stund som för ewigt förenade Herwia och Hans följde många fälla dagar. Alla fröjvade sig öfwer det lyckliga och trogna paret och vå wid afskedet Emma sjönk i fin mäninnag armar hwiskade hon med en tår i ögat: Huru lycklig är du ej, fom funnit en sådan make! — Du ffall äfwen blifwa det, min Emma, swarade Hedwig, ty kärlek och tros : bet blifwa aldrig obelönade. (Slut.)