komsten från kyrkan räcktes honom ett bref från hang förrymda maka. Äterkommen i de bedröfligaste omständigheter wäntade hon i närmaste stad på swar och anropade den kränkte maken i de ödmjukaste uttryck om nåd och förbarmande. Hennes sekreterare, skref hon, hade följt henne till Amsterdam och der hemligt lemnat henne och rest till Amerika med hela den stora summa, hon med hans tillhjelp lånat på det till henne förskrifna godset Falkenstein. Full af förtwiflan hade Hon nödgats sälja allt det Hon egde för att betala hotelwerden och för åter: stoden återwändt hem. Henne har rättwisa skett fade baronen, fönder: rifwande brefwet, sedan han underrättat de nygifta om ress innehåll. J känslan af sin lyda bad dock Hedwig och äfwen hennes make att baronen måtte förs låta den förödmjukade qwinnan, då olycka och ånger nu wäl hade förbättrat benne. Men Falkenstein wäg: rade med bestämdhet. Allt må ni fordra af mig blott ide detta fare han. Olycka och ånger må hafwa för: ödmjukat Margareta, men bättre har hon wisserligen ide blifwit. Jllaanwändt metlivande är straffbar fmags bet och ten prifande förlåtelfen gör man i werflia: beten ofta mycket ondt. Mina ögon skola ej mer fe Margaretha och jag låter lagligen skilja mig wid henne. Bill vu deremot, min Hedwig, förlåta och gifwa hen: ne liftirsunderhåll af vitt arf, få har jag ingenting deremot utan skall tacka dig. För öfrigt upphäfwer jag hwarje förbindelse med henne nu och för alltid. Detta är den minsta upprättelse jag är skyldig din saliga moder och hwarmed jag hoppas försona hen: nes skugga. Baron Falkenstein höll ord. Han blef skild från Margareta och Herwig bestämde en wiss summa fom