Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1866, sida 2

ma sagt henne att wid hussarregementet tjenade twenne grefwar Nordeck, fom woro kusiner och att alla man: liga afkomlingar i fläaten buro namnet Hang. Iis: serligen hörde hon mycket, fom kunde lämpas på hen: nes älskade, men ännu alltid lugnade hon fig med twifwel. Då fru Rosenberg och hennes dotter företogo det omnämnda besöket till den familj der de famman: träffat med Nordeck, wägrade Hedwig under föregifwande af illamående att följa med. Hennes ädla hjerta wille, om nödwändigt war, bringa sin wänninna ett offer. Den återkommanre Emmas berättelse om sammanträffande löfte hwarje twifwel om att dennes brud: gum mar hennes Nordeck, men hon erfor äfwen med hwilken innerliga kärlek han ännu mar fästad wid henne soch hwilka bemöda iten han gjort att om henne ers hålla någon underrättelse. Då förmådde den swårt pröfwade flickans hjerta ej länare bewara hemligheten. Gråtande sjönk hon till Emmas bröst, tillstod för henne att den Hedwig Falkenstein, hwilken Nordeck sökte, wore hon sjelf och meddelade henne berättelsen om hela sitt lif. strålande ansigte; O, Herdwig, hur lycklig är jag ide! Våt nu mig och mamma förja för allt. Du älsskade flicka, jag flår wad att du innom årets slut är min kusin Nordecks maka. Men Hans måste ännu pinas en tid till straff för att han förs smått fin muntra tusin. — Och få blef fru Rojenberg inwigd i komplotten och skref till den gamle grefwen med anhållan om ett besök på Hildesberg. Det första grefwe Norteck och hand återfunna brud nu gjorde war att ofördröjligen skrifwa till baron Falkenstein oh underrätta Honom om alt fom skett. Redan om några dagar anlände dennessfull af alädje, till Hildesberg och följde derpå Nordecks till Bodenfels. Jag will ej widare skilja mig från mitt barn, jag will lefwa och dö hos henne, sade han och derföre föreslår jag att wi efter att om wintren hafwa mi stats i staden, få länge Gud förlänar mig lifvet tills bringa sommaren dels på Bodenfels eller något ans nat af Nordecks gods och dels på Falkenstein. Dermed woro alla tillfreds och sedan man fom mit öfwerens om hwad som rörde brölloppet och de gamle pratat och rökt tillsammaus så att de blifwit rigtigt goda wänner, reste generalen med sin son till residensstaden och boron Fallkenstein till fin dotters bröllop. Då swalarna återwändt från södern och ängar och skogar höljt sig i wårdrägt, firades på Falkenstein en glänsande fest. På det samla tornet fladdrade Falkensteins och Nordecks bandr och wårens första bloms mor sfmyckade den gamla borgens tinnar och portar. Och då klockorna ljödo, tånade ett ståtligt bröllopståg ur slottet och så förenades Hans von Nordeck med sin älskade Hedwig. Cmma, alldeles utom sig af glädje, utropade med Bland de talrika gästerna befann sig äfwen fru Hartwig, föreständarinnan för den pension, der Hed wig lärt känna ech älska fin ritlärare. För att ur den gamla damens hierta aflägsna hwarje återstod af misstroende hade Hedwig och hen neg brudgum gjort denna ett befök, bwaraf den gamla hederliga frun blef få förtjust och rörd att hon mer än en gång tillgrep den oumbärliga snusdosan. Wid afskedet tog bruden det löftet af henne att hon ffulle blifwa wittne till deras förmälning. Baronens glädje öfwer sitt älskande barns lycka skulle cock ej blifwa helt och hållet ostörd, ty wid Hems