Wid en foive uti Westerås till förmån för de nödlidande F) i Norrland hade Jos han Nybom författat nevanftående verser: Jag wet ett land, der friska fjordar dansa Wid windars starka, stormande musik; Der stolta fjell, som jättefästen, kransa En djerf natur, i allt sitt armod ril, Der sitter nu i swala skogar wåren Så ung, få kysl, så lyclig som en brud; J sppans öga glänser glädjetåren, ch alla barn i marken prisa Gud. Blott herrstaren i detta sköna rike, Blott menniskan der öjwergifwen går Od) blidar bedjande upp till fin like Och mwilt, men kan ej siyla sina får; När allt kring henne jublar, blott hon gråter Od) glädjelös på hemmets marker ftår; En Rachel, som fig ej hugjwala låter, Hward judan, ohörd, bort med winden går. Hon har ej bröd. Kon frälter och Hon fryser — Halfnakna Harman omkring bygden gå; En wådeld uti deras ögon rer, Med frusna fingrar klappa de uppå Hwar dörr; men ingen något har att gifwa, Mordengeln har gått fram i hwarje Hud. O Gud! hwad skall de armad öde blijwa, Som sakna bröd och kiäder, hem och ljus! Der irra mödrar kring wid tiggarstafwen Med späda dibarn wid ett sinadt bröst. Nu deras enda hopp och mål är grafwen, Ty utaj lif wet wänta de ej tröst. Snart skola de af qwal och matthet digna Od) luta wallmostänglarne i frid, Od döden som sin fifta wän mwäljigna, Som fom od) löfte dem ur lifwets strid. J wänner! Jag berättar ej en saga — En nattswart sanning gömmes i i den dikt, Som här jag will utur mitt hjerta taga Od) lägga jom en offrets bön och bikt Wid edra hjertan: — wåra syskou lida Långt upp i nord och sakna hwarie stöd. Wälan, wi wilja med och för dem strida Och rädda dem från hungersnöd och död. Kall ännu aldrig war den Swensla handen — Det alltid war hans glädje göra godt. Man ropar på oss der från Nordanlanden, Od) desja nödrop ha mi wäl jörstått. vB tomma, alla Swensta hjer:an swara, Att stiga ned i djupet af er nöd! J dag wi wilja himlens ombud wara; J morgon, landsmän, stolen I ha bröd. ) Wi behöjwa wäl knappt erinra läsaren om att Hollnersta bokhandeln fortfarande emottager till dessa olydliga inflytande bidrag? Ä Red. af N. K.