Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1866, sida 2

— Jag tackar för ert förtroende, herr Baron, swarade Nordeck, och tror mig wara så mycket mera wärd detsamma, som jag har den lyckan att ega ert barns bjerta. Jag är den enda sonen till General Nordeck och arfwinge till on stor förmögenher. Will ni anförtro åt mig Hedwigs framtid, så uppfyller ni derigenom wåra innersta och hjertligaste önskningar. Herr Baron får jag falla er dotter min brud? — Min dotter är fattig, är beröfwad fin betydliga förmögenhet har ni betänkt det, herr Grefwe, frågade dyftert Baronen. — Jag bar lärt fänna och älska Hedwig fom den obemedlade Fröken Miiller, derföre fan hennes förwandling i en obemedlad fröken von Falkenstein ej rubba min innerliga kärlek, swarade gladt Grefwen. Er hand Herr Baron. Får jag helsa er fom min andre fader. För min upprigtiga kärlek fan det bref wittna, som jag några dagar efter Hedwigs flykt skref till Herr Miller och hwilket förmodligen ännu qwarligger på posten och wäntar på sin egare. — Ni är en ädel man, och mitt barn skall utan twifwel finna lyckan wid er sida, — hwar är Her: wig? Hon är spårlöst förswnnnen, säger ni! — — Hon måste genom alla möjlida medel söka återfinnas. Sannolikt har hon funnit sitt uppehälle som lärarinna eller sällskapsdam och jag tror att wi böra införa i de mest lästa tidningarne en uppmas ning till fröken Miller att ofördröjligen gifwa fin fader underrättelse om hwar hon wistas. Tillåt att jag tager saken om hand. J residensstaden, der jag bor, står mig bättre hjelpmedel till buds. Några dagar efter detta samtal reste Nordeck och begynte, då han anländt till hufwudstaden, genast sina efterforstningrr. Han lät införa i tidningarne den