Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1866, sida 2

Sat och kärlel. Från Tyskan. Forts. fr. N:o 39. Uf min egen maka och hennes medbrottsling en warelse fom tjenade mig till sekreterare och min pligtförgätna hustru till merktyg för de afskywärdaste in: triger. Nu först genomskådar jag hela wäfnaden af ben förfinade elakhet, hwars mål war mitt barns förderf. Det har lyckats dem. Mitt barn irrar hjelp: löst omkring, hennes förmögenhet är bedragerskans och hennes medhjelpares byte; och jag skall kanske i mor: gon nödgas wända ryggen åt mina fäders boning. — Men hur war det möjligt att ett sådant ans slag helt och hållet blef obemärkt af er, frågade Nordeck. — Unter min tröstlösa sorg, efter underrättelsen om min dotters död, öfwertalade mig min hustru, att jag skulle i händelse af min egen bortgång, förskrifwa riddargodset Falkenstein med underlydande åt henne. Det war målet, hwartill den falska qwinnan sträfwat Hon upptog det ena kapitalet efter det andra, belaftade mig owetande godfet med oerhörda skulder och anträdde en dag en föregifwen badresa, från hwilken hon ide widare återkommit. Setreteraren förswann likaledes och snart derpå kom underrättelsen, att godset mar ins tecknadt för hundra tusen ritsdaler och wisade mig att jag war en ruinerad man. — Sådan, min herre, är min tröstlösa belägen het i hwilten dock underrättelsen, om att min älskade Hedwig lefwer, tränger som en ljusglimt.