Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1866, sida 3

ev! Od derpå blickade han åter på Herwigs bref och läste, tills heta tårar runno utför hang Finder. — Ni har rätt till mitt oinffränkta förtroende, började han slutligen, och jag mill derföre ej dröja att inwiga er i mina hemligaste familjesangeligenheter. i Som ni wet hade Hedwig en styfmoder, fom uts werkade hennes aflägsnande från hemmet. Min vdotters bref blefwo under fingerad arress sända till pojt: kontoret i wår närmaste stad, med påteckning att ber qwarligga till afhemtning. Min sekreterare afhem. tate vem ver. (Ett helt års tio brefwexlade wi på detta sätt, då mottog jag en rag ett bref, hwilket till: kännagaf att Hedwig insjuknat i kopporna, och tre dar par senare följde ett annat med underrättelse om bens död och att bon på sundhetspolisens befallning genast blifwit begrafwen. En rödsattest från paftordembetet metföljde. Baronen steg derpå upp och framtog 2 ne friftvel ser, dem han räckte Grefwen. — Hwilken skändlig nedrighet, utropade Nors deck då han kastat en blick på papperen. Bref ech attest äro förfalskade, och det fordras i sanning en otrolig djerfhet för att wåga på detta sätt bedraga er. Men till hwad ändamål och af hwem har det stet. (Forts.)