att han till följe af illamående ej kunde mottaga når aon. Men dermed lät Grefwe Nordeck ej afwija fig. Han lät ännu en gång framställa fin önffan att träffa Baronen och fade att wigtiga familjesangelägenheter fört honom hit. Detta hjelpte och han blef motta: gen. Då Grefwen inträrde satt herrn i huset lit: som försjunken i djupa tankar med hufwudet stödt i handen. Han reste sig dock hastigt upp och gick den ankommande till mötes, i det han häftigt frågade: Hwad will ni? Hwilka angelägenheter föra er till mig? — Förlåt min enträgenhet, men jag funde ej låta afwisa mig, swarade Grefwe Nordeck. Ordet har, som jag ser, fört mig till erer i en olycklig stund, men jag mill ej wända Faltenstein ryggen utan att hafwa, På ert hjerta. — Min herre, jag wet ej till hwars förmån ni ämnar göra ert inflytande gällande och ni måste derföre utan dröjsmål meddela mig ändamålet med ert besök, ty min, tid är noga afmätt, swarade baronen kallt. — Åntdamålet med mitt AR gäller lycka och framtid för er dotter, den ni förskjutit och kanske gifwit till pris åt eländet, utbrast Grefwen med höjd vöft. Hwilket skäl tan ni anföra, fom skulle funna ursägta en dylik hjertlöshet. Hwad har den unga damen giort fom förmått er att grymt stöta henne från er och lemna henne utan skydd mot sitt öde? Swara mig härpå, herr Baron — jag har rättighet att bes gära ett swar af eder, ty jag war ert barns wän och lärare och, will Sur, ffall jag återfinna Hedwig för att ställa henne ännu värmare mitt hjerta. Friherren mätte med sina blickar Nordeck från huf: wud till fot ech frågate derpå längsamt: Min herre, är ni från edra sinnen eller är jag det. Will ni ännu längre förneta menniffans helis