Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1866, sida 2

måste finna henne. Må Gud, fom känner min trogna, uppriktiga kärkek, leda mig. Nordecks ifriga bemödanden att upptäcka Heds wigs wistelseort blefwo emellertid fruktlösa och ders för fattade han, wid pass åtta dagars tid efter Dedsz wigs aflägsnande, det beflut att resa till Faltenftein för att träffa Baronen och göra honom bekant med förhållandet. Att Herwig ej återwändt till hemmet bewisade, utom hennes yttrande i brefwet till Rorvec, äfwen uppgiften af en tjenare, fom fate sig baf: wa burit hennes saker till en postwagn, hwilken gjorde turer till en fem mil derifrån belägen stad. Der war hwarje spår efter Herwig förswunnet. Efter hwad man tunde utforska hade hon derifrån farit mi dare i en prättig, någon enskild person tillhörig wagn. Med dessa torftiga underrättelfer anträdde grefwen wägen till Falkenstein, dit han efter twenne dagars resa lyckligt anlände. Det urgamla stamslottet Falkenstein med sina spetsiga tat och höga af tinnar innefattade wakttorn låg på sluttningen af en kulle, omfluten af en liten flor, hwars djupa, branta strand, forrom måtte haj wa tjenat till förswarsmedel mot fiendtliga angrepp. Annu förde en stenbrygga till den höga hwälfda pors ten, öfwer hwilken, i gammalt groft ftenhuggeriarbete, Falkensteinska wapnet prålade. Grefwe Norreck hade lemnat sin wagn på märdgs buset i den ide längt derifrån belägua staren och bes gaf fig nu med klappande hjerta till det hus, der den så innerligt älskades wagga stått. En gammal wresig tjenare som Grefwen mötte, tycktes blott ogerna wilja uppfylla hang önskan att blifwa anmäld hos slottsherren och tom efter några minuter tillbaka med det swar, att Baronen beklagade