Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1866, sida 2

modar, spela en förut aftalad roman. Då jag lifales des måste förmå fröken Miller att lemna denna ans stalt, funna ni båda på annat håll fortsätta komedien. En pensionsanstalt för unga flickor är icke en passande plats dertill. — Tala icke om roman och komedi, fru pastorska! Fröken Miller är en flicka af allt för högt sedligt wärde, att en sårande anklagelse skulle funna röra henne. Och dessutom, min fru, får jag tillägga, att Fröken Mil ler är min brud och att jag i dessa dagar skall hos hennes fader anhålla om hennes hand. — De uttryck ni ogillade woro således på fin plats, swarade frun med höjd stämma. Ännu mer skall ni finna dem tillämpliga då jag gör er uppmärksam pä hemliaheten af Fröken Millers förflutna lif. Hon anmäldes hos mig af en obekant man, lemnades af en främmande betjent, har aldrig under den tid af half: annat år hon wistats här haft besök af någon anförs wandt, aldrig besökt sitt hem. Fröken Miller fer fås ledes ut att wara, det måste en gång fram, en äfvens tyrerska. — Jngen skymf, min fru, mot en ädel, högsinnad warelse, utbrast ritläraren wredgad. — Rå wäl, min herre, fan ni aifva ert hedersord på att något annat skäl än er önskan att fammanträffa med Fröken Mäter förde er till mitt institut? fan ni gifwa ert hedersord på att sista årsafgiften för ben unga damen och hwad hon eljejt erhållit, tommit från hennes fader och ide från er? Ni tiger? — Nå — jaa will ej säga någon osannina, fade efter en stunds tystnad ritläraren. Fröken Miller gjorde, då jag i förbigående såg henne ett djupt intryck på mig och det af er offentliggjorda anslaget om en