Hat och kärlek. Från Tyskan. Forts. fr. N:o 35. De första åren af sitt äktenskap lefde Baronen ganska lyckligt, ty Anna war en förträfflig hustru och Bernhard ingen elak man, och då Hedwig, deras enda barn föddes, steg deras lycka till fin höjd. Men oförmodadt höljdes deras lyckas himmel af moln och owi dret fom från en sida, hwarifrån man minft anade det. På egendomen bodde en arbetares enka fom hade fis anförtrodd uppsigten öfwer mjölkkammaren. Denna hade en enda dotter, Margareta, hos hwilken Baronessan fann så mycken qwickhet samt så goda anlag för bildning att hon beslöt att utbilda dessa talanger och derigenom lägga grund till flickans framtid. Sedan Margareta lemnat skolan, tog hon henne till sig i bus fet och Margareta motswarade fin mälgörarinnag förboppningar, få att denna deröfwer hjertligt gladde fig. Hon lärde snart med lätthet qwinnliga arbeten, antog lika lätt den förnäma werldens behagliga och fina sätt och war derwid så glad och älsklig emot alla, så ödmjuk och undergifwen sitt herrskap, förekommande deras minsta önskningar, att hon af hela godset war älskad och wärderad. Den unga flickan uppwäxte emelle rtidtill en full: ändad skönhet, utan att någon tycktes ge aft derpå. Husets öfriga tjenare, som hon på fint sätt wisste hålla från fig betraktade med aktning fitt herrskaps favorit och blott någon gång, när något adligt herrskap mar rer på besök, fid den wackra kammarjungfrun höra ett och annat smickrande ord om sin skönhet.