stämda befallning skall wara nog för att hon bewarar denna hemlighet, som blott afser flickans wäl. J denna enkla uppfostringsanstalt bör Hedwig tillbringa några år för att lära fig Iydnad och eftergifwenhet. Ger du vitt famtyde dertill få öfwerlemna det öfriga åt mig od) kamreraren. Den sköna qwinnans läppar tryckte derwid en glödande kyss på fin makes mun. — Nå ja, kära Margareta, må vet så ske. Jag öfwerlemnar allt ät vin klokhet och dessutom wet du nog, att jag ej fan nefa dig något. Tala alltfå med Hedwig och föreställ henne att wi blott wilja hennes bästa och trag försorg om att hon fan afrefa till hufwudstaden. Men, se, klockan är redan nio, jag måste bort till en af mina utgårdar. Farwål min engel! För att förstå detta samtal dagen efter Baron Falkensteins bröllop, är det nödmändigt att kasta en blid tillbaka på tidigare förbållanden. Som enre sonen hare Bernhard Falkenstein wid sin faders död ärft det mycket skuldsatta familjegorset jemte en wacker utgård och för att befria sig från den tryckande skulden gift sig med Anna ven Granen, en feders och moderlös flicka med en förmögenhet af hun. dratusen riksadaler. (Forts.)