Pehr bad Gunborg binda hans lagerkrans och härpå swarade hon: — Det bör antingen wara en systers eller fästmös rättigheter. — Gunborg, har du icke en gång gifwit mig rättigheten att anse dig som syster? i — Ja wisserligen; men hwad wet werlden härom? swarade Gunborg utan att tänka på det hennes ord kunde tolkas på mera än ett sätt. — Werlren? Hwad har werlden att göra med den saken? Ack, Gunborg, om du nu kunde blicka ner i mitt hjerta — du skulle då hafwa medlidande med mig och finna, att du är mig ännu dyrbarare än en syster. — Jnga tomma fraser! utropade Gunborg med lätt förtrytelse. Om mamma tillåter, ffall jag binda kransen. ö Och prostinnan war werkligen så nådig, att hon tillät sin dotter att binra Pehrs lagerkrans. På den bal, som war arrangerad på aftonen till promotionsdagen, träffades Gunborg och Adele. Den: fednare helsade wäl artigt på Gunborg, men talt, och det såg ut fom hon mwarit generad af att wara bekant med en person, fom i rang war henne under: lägjen. Friherrinnan, hennes mor, uppsökte genast prostinnan och talade länge och hjertligt med henne. Unga baron Axel war också med. 3 första dans fen, hwilken Gunborg dansade med Pehr, deltog ej: Axel. Han war blott åskådare; men den, som H gaf akt på honom, kunde, om man följde riktningen af hang blick, fe att han endast sån ett par af de dansande, och dessa woro Gunborg och Pehr. Aldrig hade Gunborg förefallit honom få ffön, fom denna afton; men ju älskligare han fann henne, ju mera bittert kändes det hjertat; hwarje blick,