Prostinnan glömde också så småningom förtreten ömsesidigt ståndaktig kan allt få en lycklig utgång. — Dr tror således, Gunborg, att baronens obe någenhet skulle funna öfwerwinnas, om ... om? ö — Om ni äro ståndaktiga. Ja. — Ståndaktiga? Du, Gunborg, som sjelf är så lugn, så fullkomlig, du kan tala om ståndaktighet du! — Utan den, är det ej bewändt med kärleken. — Wet du Gunborg, eftersom du nn är så hims melskt god och will wara min wän, min syster, will jag berätta dig att jag, innan jag såg Avdle, mar ganffa betagen i dig. — J mig? Den ena rosen aflöste nu den andra på Guns borg8 kinder. — J rig. Märkte du ej det? Men få tom den sydländska eldiga Avdte, och först då tände jag hwad kärlek war. — Du har åtminstone er förtjenst, swarade Guns : borg med tätt förtryselse. I — En förtjenst? Hwilken vå? — Att du är uppriktig. I — Bör man cj wara det mot en wän? : — Jo bewars, äfwen om kenna skulle förlora wid wissa jemförelser. — Ah, wid Jupiter, du har således ett fel. Nyss war det jag fom egde en förtjenst... Nu uprtäcker jag ett fel hos min aldra fom fullkomligaste syster. — Hwiltket? — Du är lik alla Evas döttrar: fåfäng. Du tål ej att man finner någon annan qwinna, om och så ej älskwärdare, dock wackrare än du. — Du tror således ej, att jag sjelf anser frö: ken Gyllenhane wara skön?