Norrländska Korrespondenten – 20 april 1866, sida 2

Hyddans Son. En Hwardagshistoria, af Betty. (Forts. fr. n:o 30) Hans mor war längesedan död, men fadren lefde ännu, bodde med fin dotter i det gamla hemmet. Sönerna woro ute oc tjenade. Således stod det bättre till i Grantorpet nu förtiden än då alla barz nen woro små och icke kunde arbeta. Det war en stor glädje för far och dotter, när de fingo besök af Pehr. På sednare tiden hade han kommit mera fällan. J prostgärden blef man litetför wånad, då Pehr, som man trodde war stadd på resa, så oförmodadt blef synlig der. J Gunboras wackra ögon lästes spår af tårar. Hon hade också, kort innan Pehr kom, haft ett enskild samtal med sin mor. Prostinnan, som hyst vet hopp att hennes älsklingsplan skulle förwert: ligas, hade tagit fin dotter i enskildt förhör, för att få wisshet om unga baronen ännu ej förflarat fia. Den uppmärksamhet baron Axel städse wir fat Gunborg hade hos prostinnan närt den fans gviniska förhoppningen, att han en wacker dag skulle begära hennes hand. Unga baron Axel hade ociå till en början egnat Gunborg den uppmärksamhet hwarje wacker flicka ådrager fig; men helt oförmärkt öfwergick hans beundran för hennes yttre skönhet till beundran för henues själsegenskaper. Han fann hos henne iutelligens, eu utmärkt god taraltär jemte myc: fet annat, fom han ej wäntat att finna hos eu liten prestrotter på laadet. Det pid med Axel, fom det gått med få många andra: beundran och intresse vf wergingo till — kärlef.