Hyddans Son. En Hwardagshistoria, aj Betty. (Forts. fr. n:o 29) — Huru? talar ni äfwen franska? — Ja bewars, och engelska också om fröken behagar, inföll prostinnan, ide litet stolt öfwer att en aun kunde wara få god fom en ann. Arele blef förlägen. Hon kunde ej obehindradt tala engelska. Unga baron deremot omfattade tillfället med alädje och fare den rodnande och brydda Gunborg en hel hop grannlåter på engelska. Pehr hörde det och fann det mycket obehagligt. Oaktadt hans blickar woro fängslade af den strålande Atcle, lyssnade han dock med uppmärtsamhet till hwarje ord Gunbora och Axel wexlade. — Ni ser ut som ni wore förstenad, hr Gran: berg, hänare Adele, fom alt för wäl säg, att hang uppmärtsamhet ej war egnad henne allena. — J er närhet, min fröten, är det ursäktligt för hwem som helst att förstummas. — Huru? Af hwad anledning? — Af beundran naturligtwis. Adocte fann fina bröders informator wäl djerf, men trenna tjerfhet misshagade henne ej. Avele hade förra wintern gjort sitt inträde i werkben, i Pari8 mest lysande societeter. Hon war fåleres ide owan wid galanteri, och anfåg hwarje ung man rå ech ohöflig, fom ej slösade med smicker. Hon war endast aderton år; men redan en fulländad fotett. Försatt i ensamheten på landet, med endast fas miljens sällstap, fann hon tet p:kant att åtminstone