förlorade bafansen och föll omkull. Jag hörde ett förslrädligt brufande, men genom on förtvijlad kraftansträngning ltydades det mig komma ut Pa garden, och Mes samt hans hustru följde straxt ter mig, hwarpa wi höflo oss jast mid fwmarans dra för att ej falla. Wi anropade alla helgon om beslydd; ty mi fruktade att jorden fule övvna fig för att uppstuka of, och nu följde den väns gande rörelsen af 5 starka stötar nedifran och uppat. Haren reslie sig på mitt huvud, då stallet, i Yvwillet sunnos 15 nölttcatur och 3 hästar, fammans störtade med ett fruktanswärdt brat. Emedan lampan ännu brann i rummet, sago wi in, och det war en förssräcklig syn att fe heta huset som egde sex rum, wagga fram och tillbaka såsom ett fartyg. Hastigt liöd en fruktanswärd knall och hela huset störtade tilljammans. Sam iidigt nedföllo kupofen pa kyrkan, kloctornet samt andra hus i granstapet. Den underjordisla afton och danet woro starkare än om man hade hört hundra wanliga åslknallar på en gång. Skakningarne och stötarne warade 10 15 Jsetunder. Wi erjoro en frukianswärd ångest och försträdelse och det är min öfwertygelje att hwarje annan lifsfara är ett intet mot den känsla man erfar, när jorden bäfwar uns der ens fötter och man fer allt sammanstörta rundtomkring en. Sedan allt hade blifvit lugnt, befriade mi de stadars treaturen, hwilka lago be grafna under det nedstörtade taket, och märkvärdigt nog mar intet af dem dödadt eller farligt fa: radt. Terester utgingo wi på gatan. Här sag det rysligt ut. Nästan alla hus woro faommans störtade, och de, fom undgått detta öde, hade rem nor så breda att en fullwuxen menniska kunde krypa in genom dem. Det underjordista larmet, braket of de sammanslörtade byggningarne, inne byggarnes sfrik, rop och jemmer hade nästan bes döjwat mig oc) gjort mig utan jans och fattning. Hade jag upptädt rörelsen några ögonblick jednare än händelsen war, skulle wi säkert allesammans bliswit begrafna under det sammanstörtade huset; i ej det minsta teden antydde att en sadan jords skakning förestod. Det war tvärtom temligt kallt (blott 8 a 10 graders wärme) och tödnigt. at ten tillbringade wi under öppen himmel, enär wi af fruktan för en ny jordstöt ej wågade oss under tak. Den 4 Januari vd jag till Orizaba, Mvas rest många hus, hufwudkyrkans torn och en fas sern, hwilken dock lydligtwis ej begagnades, hade nedstörtat. Här i Maltrata omkommo tre menmistor. Jjall katastrofen hade inträdt twå eller tre timmar sednare efter det folket lagt sig, hade offrens antal blifwit ofantligt stort och följderna oberäkneliga. Jag påstår att faran i staginingens tumult, wid eldswada eler under en storm på hafvet äro jmåsaker mot faran under en jordbäjning; ty under förenämde tillfällen kan man dock se jaran och tänka på medel att undgå den, men när jorden bäfwar under wåra fötter och wi ej kunna undfly, blifwer till och med den modigasie rädd och den kraftigaste modlös. Min Hand dare rar ännn under det jag strijwer detta och ånyo kommer att tänka vå den förfärliga tilldrageljen. a — ——