hållet, och prostens lamm fingo gå oskadda, under det att dess wäktare lefde i sagornas werld. En vag frågade Pehr helt frimodiat: Har inte lilla mamsell några böcker, fom handla om kungar och andra stora män? Gunborg lade sitt lilla lockiga hufwud i handen och såg mäkta fundersam ut. — Du menar säkerligen swenska historien, Pehr? Jo bewars, hwad jag det har. Jnte tycker du att den tråkiga boken är rolig att läsa? Jo, det flår inte fel att den är rolig. — Hu nej! då är det bra mycket bättre att lära fig geografien. — Swat är det för något? — Jo tu deri får man begrepp om jordens länz der och haf och fiöar, konungariken och städer m. m. — Det måtte wara nöjfamt att Kifa i den bo: ten! utropade Pehr med strålande ögon. Gunborg sprang genast efter den omtalade boken jemte en handatlas. Pehrs förwåning have nått fin högsta höjd, då han såg hela werlden innesluten i twenne bokpermar. Så förgick sommaren och en vel af hösten. Löfwen började falla af och — prostens får behöfde ej någon waktare. Pehr måste nu återwända till sitt torftiga hem lånat bort i skogen. Då Gunborg tog afsked af honom, grät hon och bad honom komma till prostgården hwarje Lördagseftermiddag, ty då hare hon fritt tillfälle att läsa med honom eller att höra på hans sagor. Pehr lät icke säga sig detta mer än en gång. Han infann fig punkligt hwarje Lördag, och då ställde alltid Gunborg få till, att hennes skyddsling fick äta fig mätt af öfwerlefworna af middagen och dessutom