— J luft och nöd! utropade Börta häftigt. — Jag wiker aldrig ifrån Gunnar, jag släpper honom icke! Jag skall säga det åt far, och jag har sagt det! En swag rodnad flög öfwer Marits drag. — När du gär, Börta, — sade hon, — skall jag sköta dina sysslor under tiden.