t t t illförlitligt medel mot flugor i husetMan har ock funnit samma svamp vara det enklaste och säkraste botemedel för ohyra i väggor och sängställen. Svampen bör då särsk stötas, samt i ett väl täppt kärl gömmas, tills den af sig sjelf finnes förvandlad i en smörja, hvilken sedan kan med en pensjäder eller pensel strykas i alla väggspringor och ställen, der ohyra håller sig. Efter tre veckors tid bör man för mera säkerhet förnya smörjningen; men då kan man ock vara viss på att de besvärliga djuren äro för alltid försvunna. Lukten som åtföljer smörjan är visserligen obehaglig, men inom få dagar är den ur rummet alldeles borta. Fnösksvamp växer på björkar och på stubbar af detta trädslag. Den är ypperlig till fnöske, isynnerhet då den kokas i salpeter, torkas lindrigt och bultas väl. Fnösksvampen är ej olik en hästfot till skapnaden och allenast hvit ofvanpå, samt merändels ojemn. På björken växer ock en snöhvit svamp, hvilken stundom trälfas så ansenligt stor, att den till stolsdyna kan begagnas. Den är till oeh med så seg, tät och stark att ganska goda korkar och äfven tenngjutares formar deraf göras. I ätskilliga provinser brukas äfven dylika smärre svampar till dynor, hvari sylar och nålar förvaras. På björkar växa ännu ett slags svampar, bruna liksom nedtryckta. Dessa svampar kunna genom torkning och luttring prepareras till sköre i askar. Ännu bättre nytta kan af dem erhållas, då man olyckligtvis hugger eller skär sig. Efter föregången beredning appliceras till färgen samt hårda och på midte svampen i eller på såret, då bäde blodet dämmes och smärtan förtages. Ek-— svampen är till sistnämnde bruk den ypperligaste, och man må beklaga att allmänheten derom är så okunnig att när en åder råkar att afskäras eller man nödgas afsåga en arm eller ett ben, är icke detta af forntiden så bepröfvade medel numera till hands, nej icke ens kändt eller erkändt till dess verkan. Det är likväl gifvet att eksvamp ensamt förmår, då den är rätt beredd och i tid appliceras, ej allenast att genast lindra smärtan som förenämde blessyrer eller operationer förorsaka, utan ock att straxt hämma blodflöde. Och hvad som är undransvärdt: den sammanläker inom ett par eller tre dygn afhuggna pulsådror, hvilkas läkande man vet annars kostar så många bekymmersamma omvägar sör läkare, jemte de äfventyrligaste de pinsammaste plågor för patienterna. Eksvampen bör sist inom September månads slut i torr väderlek samlas. Den fås på alla gamla ekar, helst der grenar blifvit afhuggna, eller vid foten af träden. Äfven plägar den finnas ymnigt på gamla ekstubbar. Det yttre I skalet afskäres. Det öfriga af svampen bultas, gnuggas och handteras tills det kännes smidigt, hvarefter man i en väl tilltäppt glasburk håller den sålunda I beredda eksvampen förvarad. Vid föresallande behof lägges ett mindre stycke häraf närmast såret och ett större derutöfver, hvarefter förbindningen sker på vanligt sätt och förblifver sittande tills såret är läkt. På sälg eller sedelträd och stubbai växer en svamp, Boletus buglossum, hvars lukt är behaglig. Den åt ett gift mot mott och mal, hvarföre man på några orter brukar lägga der 0 bland kläder. I öfrigt är askan af svampar utmärk! 6