Bli studeuter, blifwa doctorinnor, Dricta i fin tur en stal för of. Tidens ande! Hwad du rastlöst ilar! Ho fan hejda dig ut ditt lopp? Alla ojemnheter du bortfilar, Bergen sänkas, dalar lyjtas opp. Men om äswen awinnan du neddrager Fran sin höga standpunkt, ej jag tager Dig ett ögonblick uti förswar. Skola Swerges qwinnor bli studenter, Föra samma lefnadssätt som wi, plugga in .Mathesens Fundamenter, Grkista, latin, philosophi, Börja att med oss stipendier söka, Drida Punsch och Holländsk knaster röka? Ol hwar blifwer qwinligheten då? Will man icke längre då besinna Hwad mar alltid insett klart förut, Att en slillnad mellan man och qwinna Fins, som ej så lätt kan plånas ut. Hwarje tid har mer än wäl besannat, SOwinnan är ej man, men något annat. Hwad hou är, man dod cj riktigt wet. Några sagt: en engel är hwar qwinna; Andra påstå, att hon slapad blef, Hur befynnerligt man det må finna, Utaf ett af mannens sidoref. Midt för hjertat tör det refwet sntit, Ty Cupido fen den dagen ffjutit Just utt den öppningen fin pil. När fom känslan hos en Yngling waknar, Strart förnimmer han en känbar brist. mNågot är det, något fom Han salnar Likjom af fig sjelf en del Han mistt. Om han då sitt refben får tillbaka Under formen af en älslwärd mata, Då blir bristen fylld och mannen hel. . Adi hwad more werlden utan qwinnan? Ödsligt blefwe sjelswa Eden då. Tråkigt Hade säkert Adam, innan Han såg Eva mid fin fida stå. Ja, hwartenda ömhetöprof wi minnas, War det idde alltid just en qwinnas Kärlet, fom wi tada må derför? När wårt öga tändes först för dagen, Mot hwems öga slogs wäl bliden upp, väste den ej i de milda dragen Modrens ömhet för sitt framtidshopp? Och war gossen glad, och war han dyster, War det icke jemt en huldrik syster, Som i fröjd och) smärta då tog del? Jjrån systern tanken flyr så gerna Till en annan mö, jag wet wäl hwem, Till en rosenkindad, blåögd tärna, Som wi drömma i wår framtids hem. Alla goda ting ju äro trenne Stål för mor och jyster, skål för Henne Stål för qwinnan i mår Nord! Hnrrah!