anwända sin flit derpå, och då fan fader Michiol få den glädjen på fin ålderdom, att också få fe den yng: ste sonen lyckligt gift. Matts och Katred hade undertiden kaftat på hHwarandra uttrycksfulla blickar. Den redlige dalkarlen tycktes något bestört, då Katred begynte att hwiska till honom, men slutligen lifwades hans anletsdrag och han nickade bifall. Derefter framträdde han med henne till gubben. — Om far inte har något deremot, — sade Matts med en blandning af frimodighet och blyghet, fom för: skönade det rena dalkarlssinnet, — och wördig prosten inte heller tager illa upp, få wille gerna jag och Sar tred wänta på Gunnar och Börta. Han tär fig nog igen att läsa, det fan wördig prosten lita på! J den erfarne lärarens blickar darrade en tår af rörelse öfwer den kärleksfulla enighet, det okonstlade ädelmod, som röjde sig hos det enkla folket. Han misstänkte icke att Katred, med sin sluga omtanka, snabbt hade beräknat, att ett bröllop äfwen för twå par, skulle kosta mindre än twenne, då samma gäster stulle bjudas twenne gånger. Den gamle Michiol såg kärleksfull på sin Matts och nickade bifall. Derefter skakade han prostens hand, bad honom ursäkta det beswär, som blifwit och tog afsked. De fyra unga följde honom. i Under hela den långa wägen yttrade gubben ide ett enda ord. Han kanhända samlade alla fina inre krafter för att ftyra fin känsla, och han wann då en seger öfwer fig sjelf, fom dock gjorde godt i hans åldriga hjerta. Jcke ett drag af harm eller förebråelse syntes i hans blid eller gick öfwer hans tunga,