Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1866, sida 2

bröllopp medan wi fira din brors. Låt nu se att du förkofrar dig och återhemtar hwad du försummat, så att bröllopet icke kommer alltför långt efter hans! Nu kastade prosten fina ögon på den i tårar ute bristande Börta. — Mitt barn! fade den mördade läs raren, du har wäl bordt meta huru det ftod till med din tillämnade brudgums kriskendomskunskap. Du war sjelf ett af mina snällaste läsbarn, då du fick gå fram till Herrans bord. Men kanske har också du förfums mat din kristendomskunskap. Stig fram, så får sag höra om du med Gunnar har helt och hållet förgätit hwad fom likwäl är det nödwändigaste. Sök att öf: werwinna din gråt, då du har att swara på frågor fom röra ditt ewiga wäl och ide allenast den timliga glädjen. Ehuru gråten ännu fatt Börta halsen, swäljde hon tårarne och såg wördnadsfullt på fin lärare, mes dan han bläddrade i bibeln. Hon läste det förelagda stycket med mycken redighet och säkerhet. Då den andlige mannen derefter begynte att göra henne frågor om uppfattningen och innehållet af det hon läst, blefwo hennes swar alltmera suabba och bestämda. Läraren fann fig uppmuntrad af ven tros bii med hwilken de heliga lärdomarna blifwit bemwar rade i den unga qwinnans själ. — Det gläder mig af hjertat, — sade prosten, — att finna, att ett af mina striftebarn få wäl har bibehållit min underwisning i minnet. Jag hoppas att du ocksä, då du är ganska wäl bewandrad i Herrans ord och bud, fäller ditt lefwerne derefter. Det gör mig ondt att ditt tilltänkta bröllop med Guns nar, som jag wet föröfrigt är en redlig gesse, ide fan få ega rum för närwarande. Men han kan nog läte teligen återhemta hwad han glömt, få framt han will