Utrikes. Danmark. Det säges att för närwarande uti Paris fortgå underhandlingar emellan Österrike och Danmark om Nord-Slesvigs återlemnande till detta sednare rike, genom hwilket offer Österrike skulle försäkra fig om Frankrikes hjelp uti den wän tande striden mot Preussen. Man bör doc ej för mycket lita på dessa rykten, ty liknande hafwa warit i omlopp redan förut och uppgifwas då wara tillwerkade uti Kiel, eller Vien. Preussen. Denna makt torpe troligen komma att tills widare låta Österrike wara i fred. Wisserligen hållas ofta ministeråd, och förfrågningar ske ho8 jernbanediretktios nerna, huru fort man fan transportera trupperna; med här liksom annorstädes antaga wi, att revolutionen i Rumänien, tommer att för ven närmaste framtiden uti första rummet taga diplomatiens hela omtanke i anspråk. Nyaste underrättelserna förmäla dock att Bismarck segrat i ministerrådet och att tillfölje deraf Manteuffel, guvernör ren i Sleswig afgått till Wien, för att uppsäga Gafteinerfördraget samt derige nom drifwa Österrike till eftergift, men Ofterrvite anser fin ställning för pod, att wilja beqwäma sig dertill. Det torde i fin sträfwan för Augustenborgaren finna bistånd af de smärre tyska makterna, hwilka hafwa för affigt att äfmen till den blifwande kongressen skicka ett fåndebud, hwilket skall söka att derstädes äfwen få Slesvig-Holfteinffa frågan upps tagen. Rumänien. Ett ryckte går att Frankrike, Italien oc) Österrike äro enfe om Moldaus ins förlifwande med Ofterritfe fom ersättning för Venetien, hwilket skulle i maskerad form afträdas till Italien. Det war er militärrevolution, som ftörtade Alexander Johan I eller Couza från tronen. Han uppsteg derpå till följa af wal i början af år 1859 och regerade i början höast priswärdt och i synnerhet att hjelpa bönderna ifrån det betryck, hwar