Nagra ord om sattigvardens sörbindelser. Den, som genom lättja, lastbarhet eller misshushällning störtat sig i elände, anser man hafva lika berättigade anpråk på understöd af allmänna medel som någonsin den sjuke och den, som af hög ålder är alldeles oförmögen att arbeta och på detta sätt sörja för sig och de sina. Detta är ett misstag af förderflig art både för de fattige och de medborgare inom samhället som äro skyldiga att kontribuera till de nödställdas underhåll Det är farligt för de fattigare klasserna, emedan de genom hoppet om allmänt understöd ofta blifva försumliga och liknöjda för sin framkomst genom eget arbete och god hushållning Isynnerhet händer det ofta att personer, som af en eller annan orsak möta svårigheter vid att taga sig fram med eget arbete, af dessa vidrigheter låta sig förledas att misströsta om framtiden eller ge sig öfver, då de avse sig kunna räkna på allmänt understöd. Det händer under sådana förhållanden, att den flitige slår sig på lättja, den nyktre blir drinkare o. 8 v, med ett ord: att den fattige, i stället för att med flit sträfva för sin framkomst och bergning, med begge händerna arbeta på sin egen undergång. En sådan menniska är likväl ohjelpligen förlorad, emedan icke hon och ändå mindre andra dödliga förmå att hjelpa den, som öfvergifvit sig sjelf. Denna har nemligen icke genast att påräkna understöd af fattigvården, derför att hon råkat i behof deraf genom oordentligt lefverne, och vi skola nedanför visa, huru det förhåller sig med rättigheten till understöd af fattigkassan. Men om hon också erhåller detta understöd, så är hennes understöd icke destomindre beklagansvärdt, ty det är en bedröflig sannipg, att en stor del af dem, som falla fattigvården till last, i och med detsamma försjunka i tröghet och liknöjdhet för sin framtid, då de nu öfverlemnat omsorgen derom åt samhället, bemfalla åt lättja, dryckenskap och andra laster samt anse gig aldrig få nog understöd af kommunen, och äro otacksamma för hvad de bekomma Menniskor, som befinna sig i detta tillstånd äro djupt fallna och olyckliga, der de icke behöfva lida yttre röd: och tillkommer denna, så är eländet fullständigt. Låtom oss se till hvad K:gl Maj:ts förordning om fn