antal mer lemmar af samhället, och mi befara wisst ide, att den blir föndertrar sad, innan den kommer till den siste bland dem. Mun fan föra, att frågan är af föna wigt. Wi bedja om jörlåtelse. Efter denna riksdags slut torre Allehandas ragar wara räknarde. Dör detta blad, återstär ej något i huf fwudstaden, som wågar trotsa Ajenbiarct utom den för fina kleritala tendenser få illa anslrisna Wäktaren, som ressutom har obetyrlig spridning. Frågan gäller saledes, buruwita mer än en åfigt ffall få uttalas ang. landets lifsangelägenheter, då för: söket att genom subskription åstadkomma nya tidningar till följe af de dermed förenade dryga omlkostnaderna kanske ej mera tommer att förnyas. Så ofta Aftonbladet intagit medtäflarne, Swenska Tidningens och Allehandas prenumera: tionsanmälan, har det framhållit önff ligheten deraf att twå åsigter nötas mot hwarandra, på det derigenom den ofta nog midt emellan tem liggande sanningen måtte konrma i dagen, och wigten deraf har ofta wisat sig. Wi för wår del tillstyrta terföre det för Posttidningen begärda an slaget, emedan densamma derigenom fan blifwa satt i stånd, att till en lika stor läjarekrets, som Aftoubladets, framföra regeringens åsigter och sålunda bereda allmänheten tillfälle att wälja emellan båda, om de skilja sig från hwarandra. Huru nyttigt detta är på en tid, då hwarje idog medborgare förr eller fernare blifwer walberättigad, ligger i sakens natur. Ett annat skäl för bifall är att genom på detta sätt berett tillfälle till läsning finne för det politiska uppwäckes hos mången, fom. annars hela sitt lif igenom derföre blifwit sullkomligt främmande, och uti ett konstitutionelt samhälle är vet bättre att hos medborgarne ett såkant sinne finnes, än att De böra till ve tecken förbidande neutrer. H. O. H.