PH t pun JUTIHUNV sUt wöåttt pv 37435 tjTöIfIftC IT tvdri 110 dessa ord: Aldrig, madame, skall jag taga till hustru den fom behöfwer en hel timme för att bes känna fina fynder? Och dermed gick han fin wäg. — Julseder i Sunnerbo härad. Härom skrifver en korrespondent till Jönköpings Tidning: En allmän sed har varit och är ännu att på hvarjehanda sätt utpynta rummen, så att de erhålla ett ovanligt och högtidligt utseende. Dit hör att med utklippt och krusadt, stundom kulört papper utsira fönsterposterna, vägguret, tallrikshyllor o. s. v., fästa dukar och sjaletter i taket, på ett bord framlägga husets silfverpjeser och öfriga klenoder, samt på väggarne uppsästa de plan cher och målningar, som äro att tillgå. I några orter, särdeles sydöstra delen af Sunnerbo, der de gamla sederna och den landtliga enfalden i sin bättre bemärkelse ganska länge behållit sig, brukas ännu att helt och hållet bekläda väggarne med så kallade bonader?, hvilka äro målade på väf samt med så kallade julnuhbar uppfästas på julaftonen och nedtagas på tjugondedagen, vid hvilken sednare operation man kan få den tydligaste föreställning om huru Knut kör julen ut. På nämnda bonader framställas nästan uteslutande scener ur bibliska historien, och till yttermera visso förklaras hvarje sådan scen genom några prentade bokstäfver som uttyda målningens betydelse och ofta verkligen äro beböfliga för sådant ändamål. Bonaderna målas af bönder i orten, och alla föremål framställas således efter deras uppfattning och sjelfförvärsvade insigt i konsten. Färgerna, som vanligen äro mycket bjerta, väljas med den mest oinskränkta frihet; så att man får se gröna hästar, menniskor med ljusblått hår o. s. v., och som perspektivet naturligtvis är för dem något alldeles främmande, så tar t ex. scenen om Josefs uppenbarande för sina bröder upp hela långsidan af en väg, då de elfva bröderna ligga på knä i rad efter hvarandra, de tre lärjungarne, som föllo i sömn i örtagården, ligga i en hög, den ene öfver den andre, och man kan vid åsynen deraf någorlunda få ett begrepp om hvad det vill säga att sofva som stockar. Barnsligt naiv är den scen, som föreställer Kristus, lärande i templet vid 12 års ålder: Han framställes nemligen i svart kaftan, prestkrage och rödt hår. En annan afdelning framställer Josef och Maria liggande i en hög bondsäng, don förre klädd i en spetsig hvit nattmössa samt hållande i handen ett snöre, fästadt vid den vagga, der Jesusbarnet hvilar omgifvet af englar. Vid denna målning voro prentade några rätt vackra versar, hvaraf korrespondenten blott erinrar sig slutstroferna, så lydande: Maria sofver sött och fruktar ingenting. Ty Jesus är derhos och englar rundtomkring?. Af det anförda torde man lätt kunna förstå, huru pass dessa målningar hålla stånd inför en konstkritiker, men hvilken verkan de ha på det fromma barnasinnet, på oskuldens öga och enfaldens tro, som det heter i den förut citerade psalmen, det låter svårligen beskrifva sig, ty det kan blott kännas. Wieselgren säger på något ställe, att han aldrig vid betraktandet af den yppersta tafla erfarit någon sådan njutning, som den julmålningarne i det gamla hemmet beredde honom som barn. I I I I I I Stockholms börspriser d. ö Febr. Hwete 2: 70—3: 75 öre.