Från himlens höjd nu kommet är Ett bud till fjerran och till när; Stor glädje det oss förer till, Derom wi ewigt sjunga will. Allt som sången fortgick ljödo deras röster mer fraf: tiga och entusiastiska; men då mi fommo till sista wersen: vPris ware Gud i himmelsthron, Som oss har skänkt sin enda son! Så må wi glömma sorg och harm Od) hålla Jul i Jesu namn! då darrade farbrors röst, och wid skenet från fatfelugnselden såg jan ett par tårar rulla utför hang ärliga finder. Sedan fången flutat reste fig tant, omfamnade först farbror och sedan mig. — Nu ha wi Jul! fade hon rörd. Gud fader i himmelen skänke dem glädje och tröst, i hwilkas hier: tan oro och sorg är. — Amen! tillade farbror. Farbror och tant gingo nu hwar till fina göromål. Hau för att ordna de gåfwor hwarmed han wille glädja alla fina underhafwande, och hon för att laga qwällswarden, hwarwid denna afton war mycket att göra, emedan ej allenast gårdens folk skulle mät: tas, utan äfwen många af traktens fattige. Sedan jag suttit en stund ensam, funderade jag på att wisa farbror det äfwen jag war en riktig ffolpojfe. J följe häraf smög jag mig ut och sökte rätt på wall: gossen Jesper. Med Hans tillhjelp omflyttade wi alla hästar och for i ftallet, få att ingen enda stod på fin rätta plats. Sjelfwa ven stora tjuren wågade wi of till, satte honom i hingstens spilt och hinasten i tjurens bås. Då detta war fullbordadt gingo wi wår wäg, och jag hade just nätt och jemt hunnit intaga