befintliga trottoirer. Det är om dessa sednare wi här wilja tala. Beklagligtwis ha ej rikets öfriga större städer följt exemplet af Stockholm och Göteborg, med afscende på trottoirer. De ha endast nöjt sig med en upphöjd sträckning bredwid husen, belagd med mans; lig rund gatsten, och dessa s. k. trottoirer motswara på intet wis fotgängarnes an språk på en jemn och beqwäm gångwäg. Lika gerna fan man wandra midt hå gas tan fom på dessa upphöjningar, hwilka rätteligen endast torde kunna betraktas som grund för blifwande trottoirer. Att ej något i detta hänseende blifwit widgjordt är så mycket mer förunderligt, då ftadej inwånarne dagligen på fina Promenader påminnas om det högst; beswärliga och för fortkomstledamöterna påkostande pros menerandet på dessa, om allt annat än komfort wittnande wägar. När man befinnar att wåra städer, åtminstone de större, försett fig, ware fig genom statens mellan: komst eller genom enskild bekostnad, med så dyrbara anläggningar som telegrafer, jernwägar, gaslysning och på sista tiden äfwen wattenledningar, att ej tala om präftiga hoteller, teatrar, stadsparker etc. borde man kunna wänta sig att äfwen få se utförd den minst dyrbara, af tidens fraf påfallade förbättring — mi mena, ändamålsenliga trottoirer. Desfa behöf: wa ej bestå helt och hållet af plansten, utan funna göras ganska billiga med 2 a 3 12 a 18 tums breda sträckningar af plansten, med wanlig gatubeläggning emellan dessa: således ej i ytterkanten af granit. För åftadfommande af sådane trottoirer eger Swerge stora resurser. Så finnas, bland andra ställen, isynnerhet På Kinnez kulle, Billingen m. fl. berg i Skaraborgs län, de meft rika lager af färdigklufwen, för ändamålet passande plansten. På hända stulle frågan kunna wäckas till lif om egarne till stenbrotten, genom agenter, som besökte städerna och der, genom framställande of kostnadsförslag och utlägg: ning af några fortare profsträckor, sprede nödig tännedom om oc intresse för saken. De skulle derigenom tjena få wål fig sjelf: wa, genom en ölad tillwerkning, fom ftadsinwånarne. Att det för dessa senare ej blir någon peluniär uppoffring, utan skulle twärtom bidra till en årlig besparing att förse fina resp. städer med plana trottoirer, är lätt att inse, då man tar i bevätnande ten slitning af skodon, fom eger rum å fulfervftensetrottoirer, jemförd med densamma å plansten. Antag att denna skilnad utgör till t. ex 3 rdr om året pr person, skulle för en stad med exempelwis 15,000 innewånare om deraf blott en treds jedel berälnas, en summa af 15,000 rdr inbesparas. Frågan blir då hwilket är att föredrag a: att utge denna summa blott en gång till anläggning af planftens-trottoirer, fom skulle bereda staden en emärd lig nytta, inwånarne en behaglig, trötthet förtagande känsla på fina promenader utfeendet af komfort, tidsenlighet och civilisation, eller att årligen skatta fumman till skomakare och utländska fabrilanter af gum migaloscher. Uppskattar man de uppräts nade fördelarne i pengar, torde ett ytter-! ligare fabital, till sakens genomförande, äfven derigenom funna winnas. Emellertid är det glädjande att funna omnämna, att bland fräder, fom inf. haft tillfälle att besöla, twenne förfett fia, till ganffa betydlig utsträckning, med serdeles wackra, dels blanftensoch dets ftväcftenstrottoirer. Dessa, om en god fommunals anda wittnande städer äro Uddewalla och Jönköping. Wi känna ej om detär desfa städers kommuner, som befoftat trottoirerna, eller om de äro anlagda af fina resp. husegare. J detta senare fall synes behofwet af trottoirer wara af högsta grad påfalladt, då enskilda personer af egen upps offring funna förmås till sådana ertra utgifter för det allmänna. Emellertid är det obilligt att husegarne skola bekosta trottoirerna framför fina hus, då de sjelfwa wäl ej ha större nytta deraf än hwarje — AA2. as er AT