neslandets och kyrkans båtnad utöfwa det wigtiga kallet, att wälja dessa om. bud, som skola inför Konungen föra fol. kets talan i fäderneslandets wigtigaste angelägenheter. Der okunnighet och rå het hyllas, der räder ock denna låga egens nytta, fom undergräfwer samhället, emes van den blott fer på sitt, ej på andras. allraminst på vet helag bästa; ver fat: nas framför allt finnet för samhällets wigtigaste angelägenhet, själens odling genom fann bildning. Man frågar blott efter hwad man skall äta och dricka och kläda sig med. Men icke ens i fräga om bästa sättet att winna dessa lägre fördelar, skall okunnigheten förmå träffa ett godt wal. Ty olunnigheten låter alltför lätt blända och leda fig af war: jehanda löst tal. Huru skall då fäders neslandets werkliga ära och fjelfftändighet funna byggas på en sädan grund? Uppenbart är jälunda, att allmogen fan fullgöra fin pligt mot fäderneslandet endast i den mån den begärligt omfattar och brukar alla tillgängliga medel för winnande af faun upplysning och bild ning. Hwad beträffar de underwisninggämnen, fom i foltskolan böra bibringas, yttrar fig författareu på följande sätt: Jngalunda må det betraktas såsom en onyttig prydnad för själen att, jemte den framför alt nödiga salighetens tunskap ur Guds ord, äfwen hafwa tillegnat sig de wigtigaste sanningarne angående ar: ten och beskaffenheten af Guds skapade werk i naturen och af hand styrelse öfwer menniskorna, sädan denna möter of i werlrshistorien. Särskildt wigtig mår ste anses kännedomen omjwärt eget lands naturliga beskaffenhet, om def tandffapers olika ffaplynne, om de fällor till yttre och inre förkofran, detta land erbjuder, om dess inrättningar, lagar och styrelseform, om det sätt, på hwiltet swenska folket hittills genom Guds nåd och under hans mättiga beskydd häfdat fin sjelfständighet mot utläntskt och in-, läntskt förtryck. Alla dessa ämnen böra, utgöra wigtiga och lockande föremål för hwarje waknande kunskapsbegär. Zcke heller fan det betraktas såsom öfwerflös dig bildning att förmå i skrift uttrycka fina tankar, att någorlunda på fiffran tunna beräkna både fina egna och fam hällets materiela behof och tillgångar. Sådana insigter äro ide allenast nyttiga, utan blifwa allt mer behöfliga, ja nödwändiga för hwarje swensk man, som häranefter will med framgång tjena sitt osterland och fullgöra sina pligter såom samhällemerlem i kyrka och stat. Må derföre menigheterna med upp: öffrande allwar söka bereda åt det upp: värande slägtet tillgång till dessa in igter. Wi finna häraf att biffop Beckman iti dessa anförda fall hyser få frifins, iade åsigter, att den ifrigaste frihetåvän med största beredwillighet lär kunna inderskrifwa desamma; och det skulle war it högst önskeligt, om wårt lands pre terskap i allmänhet warit af samma tanz