skiljaktigheter i fråga om den nya ordnin gens önskwärdhet, kärleksfullt ansluta of till densamma, få fnart hon trädt i lag: lig kraft, att nppriktigt och enigt under det skydd, hon lemnar, på de lagliga mä gar, hon erbjuder, söka åstadkomma allt vet goda, fom fan werkas, men framför allt, att i trägna böner och förböner an: befalla wårt fosterland, dess kyrkliga och borgerliga ordning åt Gurs nåderika hägn och wård. Endast på detta sätt kan det nya, som kommit, för kyrkan och staten blifwa i sanning wälsignelsebringande. Sedan han derefter nämnt, att kyrkans ställning till staten hädanefter blir ans nan, än tillförene, särskildt derigenom, att dess målsmän ej mera såsom hittills wid riksdagarne komma attbewaka def; in: tressen, nämner han de farhågor, som mångenstädes finnas, att kyrkliga angelägenheterna deraf skola komma att lida samt wederlägger dessa farhågor med föls jande ord: 7I den mån Guds ords tjenare genom evangelii trogna förkunnande i templen, i skolorna och i hemmen lycklas genom Guds nåd fostra de unga, stärka de äldre till evangelisk tro och evangeliskt lif, i samma mån skola ock kyrkans angelägenheter blifwa äfwen pä riksdagen wäl ombesörjvda af kristligt och kyrkligt sinnade medborgare. På detta sätt skola, få hoppas jan, den evangeliskakristendomens timligt förädlande, ewigt saliggörande sanningar, allt fort från ordets källa genom Andens embete ge: nomtränga, ordna, helga de samhälliga förhållandena i allmänhet och särskildt wid riksdagen winna tillämpning på dennas lagstiftningsåtgärder. Derefter öfwergår han till skolorna i synnerhet folkskolorna, för hwilka han wisar ett intresse, som man tywärr ej i allmänhet finner hos presterskapet. Han fäster uppmärksamhet derpå, att det egentligen är menige allmogen, för hwars barn dessa skolor äro afsedda, och att de ter-: före egentligen genom denna allmoges omkostnad till största delen måste upprätthållas. Han uppmanar derföre ock densamma att ej sky de erforderliga fofte naderna, emedan dem förutan hans och andra nitälskares omsorger för dess bär sta föga gagna. Behofwet af bildning söker han inpregla med följande ord: SIbeftridligen får nemligen allmogen, enligt det nya statsskicket, utwidgad både rätt och pligt att på fäderneslandets lif och utweckling i def helhet utöfwa in: flytelse. Huru skulle denna inflytelse kunna blifwa wälgörande, derest icke allmogen mer och mer waknade till begär efter de nyttiga kunskaper, den sannskyldiga bildniug, fom sätter den i i tillfälle att med urskiljning, sans och förstånd ut: öfwa de rättigheter åt densamma äro förunnade? För att urskilja hwilka män, som icke allenast genom rerbarhet i karaktären, utan oc genom nödiga infigter äro lämpliga att föra folkets talan, erfordras nödwändigt, att folket med be: gärlighet tillegnar sig all den werkliga upplysning, som står till buds. Utan denna upplysning fan ingen till fäder: EEE —— —— —