Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1866, sida 2

Hwad kunde wäl anledningen wara till denna hastiga förändring hos Mari. Derpå funderade åtminftone Lindberg. Men faten är lätt förklarad. Mari Hade aldrig älskat någondera af de båda rivalerna. Krvyddkrämas ren mar ju hennes afsky och för Lindberg hade Hon aldrig haft något tycke. Hon hade blott Hållit god min för att lättare blifwa af med Pettersson. Hwad kärlek betydde hade hon deremot aldrig haft någon aning om före sitt sammanträffande med den spensliga Herrn. Denne war en af dessa så kallade eleganter, hwilka man alla dagar observerar på Stockholms gar tor, för det mesta med lorgnetten i ögat, käppen i handen och cigarren i munnen. Efter balen följde en hel wecka, hwarunder Mari gick i ett ständigt drömmande tillstånd. Hela hennes tankekraft war koncenterad kring minnet af den fpendliga Herrn, hwilken hon önskade att med det snaraste få återse. Den påföljande Söndagen då Mari och Hennes mor kommo från kyrkan blef Mari ej litet förwånad och glad öfver att helt owäntadt sammanträffa med den fom under hela weckan warit föremålet för hennes drömmar. Gumman Grönlund blef misferligen något förmås nad öfwer bekantskapen mellan hennes dotter och den främmande Herrn; men då hon fit meta att bekants skapen blifwit formerad på balen och han dessutom såg få hygglig och fin ut hade hon naturligtwis ingens ting att anmärka. Tack wore det inställsamma sättet hos den nya friaren dröjde det icke länge förrän han helt och hållit befann sig i Gumman Grönlunds ynnest.