Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1866, sida 2

till påföljade Söndag annon serad bal i Kirsteinska huset. — Ack hwad det skall bli roligt, yttrade Mari wid afhörandet af detta projekt — men huru skall man kunna utwerka tillstånd as mamma. Man funderade en stund. Slutligen kom Mari på den iden att hon skulle tala wid en bekant wäninna, som hade en Styrman till fästman. Saken skulle nemligen ställas få, att denne, hwilken hade stort förtroende hos gumman Grönlund, skulle bjuda Maris wåninna och derjemte synas wara den fom inviterade Mari. I deras fällskap skulle modren ide draga i betänkande att låta Mari gå på balen, der hon sedan skulle sammanträffa med Lindberg. Allt gick efter önskan. Söndagen kom och Mari gjorde Styrmannen och hans käresta sällskap till bas len. Men hwem kan beskrifwa hennes förargelse då hon wid ankomsten dit finner Herr Pettersson, så elegant som möjligt, i brända lockar och naturligtwis gömmande de bresiljeröda händerna uti ett par fina Franska handskar. Det war en högst egen och ganska talande blick, som Pettersson och Mari wexlade med hwarandra. wid detta för henne owäntade sammanträffande. — Det war angenämt att äfwen finna er här — yttrade Pettersson i en ironisk ton. — Jaså — swarade Mari i en ton af liknöjos het, parad med förlägenhet. — Jag förmodar ni har wäl redan lofwat bort första walsen — fortsor Pettersson. — Alla danserna — genmälde Mari, och gjorda i detsamma mihn af att lemna sin plågoande. — Lycka till mamsell Mari — hånade BPettersd