Owäderssång wid årsslutet 1865. (Denna fång taga wi oss friheten låna af Gör borgåzRoften). Det war tusan till rusk, Gubben Winter på fusk Matte sköta sitt wärf nu för tiden; Jntet spår at nån snö, Regn i bacten, som spö, Bjuder pusjar at ylle och siden. Jag ej gubben förstår, Att så der han i år Wåra trakter Helt sparsmakad ratar: Han är gammal och stij Ultra-konfervativ — Utan rwwifwel han derför oss Hatar! Det är inkonseqvent Att han ryggen oss wändt, m wi rakat för slallin honom stöta; Jnte borde han då Nu behandla oss så, Utan twärtom med köld oss bemöta. Gubben är en filur, Full med hin eller fur? Ser i flägget och tänker: I fånar, Lefwen utt den tron, Kommer efter, sa Son, Öch få hänger jag i flera månar. War få god och för till. Rusa på bäst du mill, Blott på wintermanret du gormar; Gå med snöandet löst, Men sök ej spela höst Od) war owettig på of i stormar! Kom ihåg, man blir hädd Eftersom man är klädd. Pyntar du dig med 7Glommor från China, Får du ursäkta att Wi dig möta med ffratt i ch åt narraktig ålderdom grina. ej, blif åter fom förr — Kasta snö för wår dörr Och fom ej med otympliga gester. Ar det temperatur För en en sådan figur, — Som den gamle trotjenarn Sylwester? Sexti jemma du mar Huld mot of, fom en far, Och till regnet den orsak jag spårar, Att du ej, Gamla Ar, Oss att lemma förmår Uti asstedens stund utan tårar! — A. J—n.