Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1866, sida 3

hållit henne så länge; men det skulle wara så roligt att få språka litet .... Hur står det till med mamma. — Sc, jag tackar få mycket, hon är Gud fe lof få bra att hon fan wara på torget nu igen. — Aha! det är således derföre, fom Mamsell Mari skall köpa såpa nu . . . Jag förstår; man tänker göra fint till mamma kommer hem, får att bereda aumman en liten öfwerraskning. Ack, hwad Mamsell Mari är huslig och god. Den fom en gång får den sällheten att föra Mamsell Mari till brurpallen nog blir den lycklig alltid! — Ad ja! jag är alldeles öfwertygad derom! — Men Herr Pettersson wäger ju inte upp får pan åt mig. — Förlåt mig, bad den kärlekswarma expediten, och, tillät sig att fatta Maris hand, den han tryckte mellan sina båda händer med en glörande ifwer, men inte kan jag nu i detta ögonblick tänka på någonting så prosaiskt, som såpa! — Men det måäste Herrn likwäl; ty nu har jag inte tid att stå här längre — genmälde Mari all warsamt och drog undan fin hand. — Jag måste lyda när ni befaller — utropade Pettersson i det han med hög patos fattade tag i såpspadan och beredde fig till att efterkomma Maris erinran. Under det han werkställde uppwägningen af såpan kunde han likwäl icke underlåta att fråga: — Har Herrskapet warit på opran nyligen? — Jnte på 6 weckor. — Wet Mamsell jag war på Dramatiskan i Söndags. — Jaså. — Od) der gafs 7Don Ranudo de Colibrados