rater ifall det är någon ibland er, fom längtar efter pengar eller befordran, få är här nu tillfälle att få begge delarne. Ni behöfwer inte göra annat än Jjäkta mot er gamle konung; mot ert gamla fosterland och mot era gamla kamrater. Hwem fom nu har lust dertill, behöfwer nu blott öppna fin mun och säga till. Men ingen yttrade ett ord. Sott, fate jag, jag fer nog hur vet är fatt: ingen af er will taga emot generalens tillbud. Tag af edra ticdhakoter och hurra tre gånger för gamla England, Stottland och Irland. — Gurva! Jag har aldrig hört ett sådant rop, som de karlarne uppgåfwo; det war som när en mina kreverar. Generalen nickade, wände fia om till fina officerare, och sade några ord på franska; han trodde ide att jag förstod dem, hwarefter han galopperade bort. Meningen bwad han fade war att han tydte att wi woro raska karlar allesamman och att fransmännen skulle råka illa ut om alla de andra woro fom wi. Det mar wackert sagt af Generalen, anmärkte MFadgen; oh hela wakten mar af sergeantens tanke. Som jag widare skulle berätta, fortfor OCal laghan: stodo wi der på torget; och fransmännen spatserade af och an omkrina of. Jag wände mig till Harry Galuer och fade: ifall den stackars Mar via nu wore här skulle hon råka illa utför alla dessa dansmästare. Harry skakade på hufwudet och fate: Ack Tom! Gud wet om hon har det bättre, der hon nu är. 3 samma ögonblick fom en mulåsnedrifware på hwars hatt prnnkade den trefärgade kokarden fram