igen; ty en infanterikolonn skyndade straxt till deras bjelp. J samma ögonblick framryckte wåra lätta dras goner, på hästar, fom sågo ut fom elefanter mot fransmännens. Kors! för tufan! hwad frangmänneu fingo stryk den gången! Och nu ryckte wi andre an mot infanteriet. Just i samma mwefma obfervcrate jag Maria tätt bredmid of, wisferligen litet blef, men annars modig fom ett lejon. Bi woro nu i full batalj med infanteriet, då plötsligt em hel swärm nytt rytteri höag in på of. Wi hade knappt tid att fyra af, sedan sökte hwar och en att rädda sig som han kunde. Harry och jag, jemte ett dussin andra blefwo afskurna, och måste gifwa of fångna fom just icke war underligt. Fransmännen hade likwäl icke stor nytta af den manövern, ty wi sågo snart huru wåra dragoner drefwo dem tillbaka samma wäg de woro komna. Och hade icke hela deras infanteri nu kommit dem till, hjelp hade troligen wårt folt åter befriat oss. Jag glömde helt och hållet mig sjelf och wår bes lägenhet, då jag kastade mina ögon på Harry, ty han såg ut fom en galning — jag wisste nog hwarföre: det war Maria han saknade. Han försökte att springa tillbaka men det hade nära kostat honom lifwet — Dhitåt igen, hette vet, och ett dussin gewär riktades mot honom, Uuder wår march till Abrantes mötte wi det ena franska regementet efter det andra, både fotfolk och kavalleri, och allesamman wore de wid präktigt humör, och arinade mot oss, ropande till of: GBode dam, fräftor! (De kallade oss kräftor; för det mi bade röd uniform.) Harry öppnade ide munnen under hela wägen, och jag fade ej heller rätt mycket. (Ca Slut m; kammnjit Carrara : OH. (AOO AKA ..