En Soldathistoria. (Ferts. fr. N:o 6.) Sålunda talade wi hela natten ända tills gryninaen inbröt. Wi började just nätt och jemt kunna urskilja wära kamrater, som lågo, snarkande under träten, och skiltwatten, fom gick och wandrare fram och tillbaka, då jag hörde några skott från wår piquet: wakt, och strax efter såg jag dem springa ned för kullen. Ett tu tre woro alle man på benen, och fattade gewären. Harry, sade jaga, Äwäck den stackars Maria. Fa fare han, det skall jag; Gud hjelpe henne!