Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1866, sida 3

ran med wår röst, så hörer Han oss af sitt heliga berg. Har Han för of utgifs mit fin Son, hurn skulle Han ide nife wa oss allting med Honom? Hembärom Honom bönens, ten sannskyldiga bättrinaens, ren barnsliga trons, det tacksamma lofwets effer! Dertill uppmane wi Eder, då Wi för dessa heliga ändamål anbe: falle och påbjure fyra allmänna, högtid: liga Taksägelse, Faftes, Bot och Bör nedagar, att under innewarande år firas Söndarsene den 4 Mars, den 29 April, den 8 Juli och den 7 Oktober. Wi bjute och förmane fördenskull Eder alle, andlige och werlitslige, unge och aamle, män och qwinnor, som nti Wårt Konungarite Swerige bygaa, bo och wir stas, ingen undantagen, af hwad stånd och wilkor han wara må, fom ej of fjute tom eller annat oundgängliat försall är förhindrad, att J på förenämnde höge tidliga Tadtfäneljes, Holter Bot: och Bönedagar sätten alla weldeliga sysslor å sido och, efter audlig beredelse, tidigt och enhälligt träden upp i Herrans hus, att derstädes endrägteliacn betratta Guds heliga ord utaf te dertill sörordnare ters ter, under böner och lofsanacr. Wi befalle Eter frmtoch synnerligen Gud Allsmäktig näteligen. Stockholms Slott den 2 Januari 1866. KARL (1. S) F. F. Carlson. Predilotexter för Bönedagarne är 1866. Första Bönedagen. Ottesången: Ef. 5: 41. Hwad skulle man ved mera göra min wingård, det jag henne icke gijort hafwer? Hwi hafwer hon burit wild: drufwor, då jag wäntade efter, att hon skulle burit drufwor? Högmässaon: Hes. 33: 11. SÅ sannt som jag leswer, säger Herren, jag hats wer ingen lust till ten ogudaltiges DÖD, utan att ten ogudaltige omwänder fig från sitt onda wäfende och Iefwer. Aftonsången: Jerem. 29:11. Jag met wäl, hwad tankar jag hafwer om eder, säner Herren, nemligen fritens tankar och icke bedröfwelsens. Andra Bönedagen. Ottesången: Jos. 22: 19. Trären ide från Herran, att J byggen eder ett altare förutan Her: rans wår Guts altare. Högmesfan: Ebr. 10: 19—22. Efter wi nu hafwe, käre bröder, frihet till at: ingå i det Heliga genom Jesu blor, bmil: ten han oss beredt hafwer till en ny och lefwande wägn genom förlåten, vet är ae: nom sitt kött, och hafwe en öfwerste Prest öfwer Guds hus; få lit of framgå med ett sannskyldigt hjerta nti en fulltomlig tro, bestänkte i wåra hjertan från ett ondt samwete och twagne med rent watten. Aftonsången: Es. 41: 10. Frukta dig intet: jaa är med tin; wik icke af, tv jag är din Gud; Jaa styrler dia, jaa hjelper via oc jag håller vig wid matt genom min rättfärdighets högra hand. Tredje Bönedagen. Ottesången: 2 Tim. 2: 11, 12. Det är ett fast ord: dö wi med, så skole wi lefwa med; Lide wi med, så skole wi med regera; om wi försake honom, så försakar han oss. Högmessan: 1 Cor. 9: 25. Hwar och en som kämpar, han hafwer återhåll i all tina, de deruppå, att de skola få en förgänglig krona, men wi en oföraänalin. Aftonsången: 2 Cor. 7: 1. Efter wi nu hafwe sådane löften, mine käreste, så görom oss rena af all köttsens och an: dans besmittelse, fullbordande helgelsen i Guds rärthoga. Fierte Bönedagen. Ottesången: Psalm. 2: 11. Tjener Herran met fruktan och fröjder eter med bäfwante. — Högmessfan: Psalm. 107: 21, 22. — De