honom med en ganska respettabel styrka. För luriesitetens ful wil jag meddela en gammal sjökaptens omdöme om wåra Steckbolmstidnivaar. Astonbladet, sate hau, är ett ånafar tba som alltid går med full machin och ibland äfwen med tillhjelp af segel, då det någengång fär wind i seglen. Kap ten ech styrmän äro s t ifullwerf: fan bet, men machinisten bar, sedan han satt machinen i gång, lem nat fartyaet, cch ombord finnes ingen fom fan sköta ten. Passageararne äro ultra skandinaver, teputerade och fribantlare. Få itortoppen förcs Norska iv gan och på gaffeln ten Danska; Swenska flaggan är utbrett till matta för alterväcd8-pasfanerarne. Tal hållas ofta och få upprepa alla hwad ven första sagt, och när någon of te tj riga ängbåtarne oppenerar fin ropa pg: sagerarne i korus: ban bar låtit töpa sig! Han aår andras ärender! Na Dagligt Allehanda, ett ångfartyg snarlitt Aftonbladet, bar besättningen fulltalia så när som på en styrman som känner farwattnet, och låter derföre än den ena, än ten andkra styra fartynget, hwarföre det också ofta råtar så orätt kurs. Det för tullflagaan pa stortoppen och den Franska på gaffeln, och pacfaner rarne bestå af protettionister, fabrifgiv: fare, bandtwerkare och mindre jordbrukare. Då sartyget möter ångaren Aftonbladet och dettas passagerare hurra för en sak, hwisslar eber hysjar Allehandas, och då de båda fartygen komma få nära hwar: andra, att pacsagerarne funna talas wir, öfwerhopa te hwarandra med artigheter, som liftiat päminna om ren gyllene tiden då wåra retdarmadammer woro en vogue, och ven diskussion re vå förre sinsemellan. Posttidningen är en liten kronoslup, fom tjenar ve öfriga fartygen fom fig: nalfartyg. Den går med böghydgmar chin och i följd af sitt fall, litet ceremoniös och uppträder med all den twärfäkerhet, fom wanliatwis åtföljer, ware fia af staten eller ftaren aflönadt folk. En nybyad slup, fom wanligen följer Aftonblatet, med några unga frissa wil jer ombord, beter Dagens Ryhceter. Kapten är uppfostrad på Aftonbladet och har derföre ungefär samma åsigter. Slupen för rod Swenska flaggan, wil: tet wisar att den ide alldeles går ilet: band, utan börjar styra egen furg. Be: sättningen består dock af mindre sjöwant folf, hwarföre tet händer ett de göra tewäntning och wid manövrer begå mif: tag, fom af en gammal sjöman anses oförlåtliga. Söntags-Risfe, är en slup, hwari några glata fyrar begifwit sig utför att drifwa litet skoj med de andra far: tygens passagerare, och deri tycdad de ofta rätt bra, och deras alada humör werlar idej fällan wälgörande äfwen på åskådarnes skrattmuskler, hwarföre ten lilla slupen wanligen är wältommen då den kommer. Dagbladet är en lastpråm, bogserad of vrätfel:nämnden8 ångbåt och förande öfmerftåthållaresembetet8 flaaaa. Den för endast annonseradt gods. Af fruktan att ide få ensam begagna bogserbåten, tillåtes ingen af de öfriga fartygens pad: sagerare att gå ombord. Slutligen hafwa wi äfwen en mudter: pråm, som för att hålla farwattnet rent, uppsamlar all orenlighet från sjöbotten, allt afskräre, fom utkastas från de andra fartyacn, samt mottager sopor och sträp från förbifarande båtar: den kallas Hö derucslandet. Ått wid denna muddrinag äfwen upphemtas åtskilliga wärdefulla sater ibland orenligheten, faller af fin sjelft, och dessa saker skulle hafwa ett stort wärde, om blott arbetarne å prår men förstodo att rätt anwända dem. Detta förstå de deck icke, hwarföre största delen af de erhållna dyrbarheterna blan: das med den wanliga smörjan; och arbe tarne bry sig ide om att folket, fom samlat sig wid lossningsplatsen för att FNMYBSBFE, .S,ot AT märka under ögfondof