Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1866, sida 2

stånd, begaf han fia med en del af sitt folk till herre gotjet Carriled. Dock, skurkarne hade upptiäckt sitt misstaa och rer an innan soldaternas ankomst begifwit sig på flykten. Fransyskan blef följande vagen häktad i grann: skapet. Hon fördes inför rätta oc) dömdes af dom ftolen. Före fin afrättning tillstod hen att hon Haft fin hand med wid Tisdals mord. Hon war då hushållerska och min farbrors för? trogna. Hon talade engelffa fom en infödd, hade doc betjenat fia af franska språket, sannolikt för att bit tre funna uppnå fina afsigter. Hon dog samma för härdare synderska fom hon lefwat, och tillsted, fom hon sjelf fade, fin förbrytelse blott derföre att fir Arthur måtte blifwa förföljd och bestraffad; ty hor nom betecknade hon fom upphofsman och skuld till hennes elände och afskydde honom nu af hela sin själ. Sir Arthur och hans fon hade wisserligen, fom nämnt är, lyckligt werkställt fin flykt. Dot efter flera år blefwa de på förfärligt sätt träffade af hämnden. Så djup och innerlig äfwen min tacksamhet mot himmelen måste hafwa warit för befrielsen ur en så hotande fara, kunde jag dock på lång tid blott med tänslor af bitterhet blicka tillbaka på den förflutna tiden. Det enda wåsende fom någensin werkligen älskat mig, min förtroliga wäninna, alltid beredd med sitt deltagande, sitt råd, sitt bistånd, det renaste, det öpp: naste och warmaste hjerta sknlle bringa fitt lif fom offer för räddningeu af mitt. Då uttalade jag den önffan, fom ingen tilldra: dragelse af mitt långa sorgefulla lif förmått mig taga ——— —— — Ae —