— —— —— Ä— q l DS 124—25 — I 0 Förmyndaren. i (Fort). fr. N:o 2.) Jag tillslöt ögonen. Det uppstod en paus, fom dock war fort — jag hörde twenne dofwa flag fom följde hastigt på hwarandra; — en darrande fud och ven långa tunga andedrägten hos den sofwande hade för ewigt upphört. Jag öppnade ögonen och såg, huru mördaren höjtde det der werktyget från likets hufwud och med detsamma i sin hand gick till dörren wid gången och slog derpå tre lätta slag. Hurtiga steg hörres utanför och en stämma hwiskade något genom nyckelhålet. Edward swarade med ett slags förfärligt hånskratt; Qatyn skall ide mer beklaga fia. Öppna dörren i djefwulens namn och fom in. Mi måtte wara rädd att hjelpa mig få ut henne genom fönftret. Nyckelu omwreds, dörren öppnades och min fars bror inträdde. Han såwäl fom Erward stodo då få nära mitt gömställe bakom det ohygaliga utsprånget af muren, att jag hwarje ögonblick fruktade att hans hand skulle beröra mig. Jag höll andan och stod orörlig som döden. Du blef ide afbruten genom något buller ur den angränsande fammarenu, frågade min farbror. Nej, blef det korta swaret. Bringa juvelerna i säkerhet, Edward. Den fransyska ugglan skall ide få lägga fina Händer på dem. Du har, wid Gud, en såäker hand — Jcke mycket blod? Yfe tjugo droppar, fade sonen. vJag är glad att det är öfwer, hwiskade min