Article Image
nooga midt igenom de från Förenade Staterna affallna fonfedererareg befittningar, meran på samma gång Grant med fin arme wid Richmond oc) Peters: burg få sysselsatte general Lee, att det för denne blef omöjligt att sända de mot Sherman opererande Johnstone och Hood någon förstärkning. Twenne diversioner försöktes för att skaffa den hårdt ansatta södern luft i det general Hood gjorde ett infall uti Tennesse och general Early ett uti Shenandoahdalen. Men de miflyckades fullkomligt, i det den förre af Thomas blef slagen wid Nashyille och den sednare af Sheridan wid Winchester. Earlys arvmee blef fullfomligt tilintet: gjord, och Sheridan ansågs derefter för Unionens störste taktiker. Det wisade sig emedlertid snart, att separatisternas förråd på wapenfört manskap war uttömdt. Johnstone öfwerlemnade åt Sherman nästan utan swärdeslag den ena pofitionen efter den andra, till dess denne frame trängt till hafwet och uti fin der tryssande flotta wunnit en m) operationgbasis. Samtidigt hade Shofield och Terry med mindre afdelningar landstigit i Johnstones rygg och intagit Charleston och Wilmington. Då fålunda feparati sterna i Februari blifwit instängda inom norra delen af Nordcarolina och södra delen af Virginien och der ansattes af Grants och Sheridans förenade armeer från norr, af Shermans från söder och Thomas från wester, beslöt kongressen i Richmond ändtligen att till sitt förswar bewäpna 200,000 slafwar, hwilka derefter skulle erhålla friheten. Så snart tetta beslut blef kändt i norden beslöts att förekomma utförandet genom stormandet af Lees linier. Ledningen af striden upp: drogs åt Sheridan, och den unge hjelten rättfärdigade detta wal. Lees 60,000 man gjorde wäl i en hel rad af strider ifrån den 27 Mars till den 2 April det hjeltemodigaste motstånd mot Sheridans 75,000; men de måste utrymma sina linier och retirera westernt mot Thomas — en reträt söderut mot Johnstone hade Sheridan redan i början af striden genom intagandet af positionen Five Forts gjort omöjlig. — Jnstängd mellan Sheridan och Thomas återstod för Lee ej annan utwäg, än att med sin nu till 25,000 man sammansmälta armee redan der 9 April sträcka gewär. Detta exempel efterföljdes snart af Johnstone och de andra öster om Mississippi ktommendes rande generalerna. Men wester om floven fortsattes motståndet några weckor af Kerby Smith oc Mac Gruder till dess de öfwergåfwos af soldaterna, hwarigenom kriget äfwen här upphörde. Kriget war ej ännu fullkomligt slutadt, då Lincoln fom blifwit återwald till pre sident, mördades, just fom han höll på att utfärda en fungörelje om allmän amnesti. Wid samma tillfälle sårades äfwen Seward, den utmärkte statsman, som såwäl under Lincolns, som under hans efterträdare, Johnsons, styrelse med stor wishet och moderation ledt Förenta Staternas utländska politik. Detta war en handlig hwarom man med Taleyrand kan säga, att den war wärre än ett brott! den war en dummhet. Ty om äfwen Johnson i allmänhet wisat sig mild och försonlig emot de besegrade och till och med låtit anklaga den fångne sydstatspresidenten Davis ej för uppror utan för delaktighet uti Lincolns mord, få har han dock wisat fig afgjordt fträngare emot dem, än Lincoln skulle hafwa gjort. De besegrade sydstaterna hafwa fått reorganisera fig under af. Uniongres geringen malta styresmän, samt under bewakning af nordstadsbajonetter. De hafwa nemligen blifwit indelade uti 5 militärdistricter under befäl af genera: lerna Meade, Sherman, Thomas, Sheridan och Wallet (Grant kommenderar dem alla). De komma att behandlas såsom territorier ej endast till dess de beslutit att emancipera slafwarne hwilket de flesta af dem redan twingats att göra, utan äfwen till def emancipationen blif:

5 januari 1866, sida 3

Thumbnail