LH HUT IHUMLTU TU IIULD OVE IDf, VIE ESS fäster fig wid föredraget allena. Några ledamöter af det höglofliga fråndet, fom woro motstandare till förslaget, uraktläto att rösta. Presteståndet war i dag tidigt På Mors gonen samladt hos erkebiskopen till för: beredande öfwerläggning och antog fed nare på förmiddagen i plenum förslaget utan votering, oc afgjorde faledes Ten wigtiga frågan till allmän belatenhet. J går tilldrog fig i prestestandet en ganska egen tillstallning. J måndags hade nemligen inom standet utdelats ett civfulär, adresseradt från ridderskapet och adeln till prestestandet med uppmaning att afsla reprefeutations-förflaget. — Detta cirtulär war hållet i en ton, fom just ej behagade standet och kyrtoherden Otterström yrtade i att man borde tasta tillbata detta civku: lär i junkrarnes ansigten, samt mille weta huru det intommit i standet. Crtebiffos pen swarade att han ej wisste det, och upplyste att ett dylitt cirtulär äfwen nte delats hos ridderskapet och adeln, skrifwet sasom det skulle utgatt från presteständet, hwarföre han betwiflade bägge cirkulärens atthet. Eget nog tillät fig ertebiskopen att till en talare, som anmälde fig, yttra: Ranffe doftor Rundgren fan upplyfa nas got härom efter han begärt ordet? Ett sadant utfall af en talman skulle warit oerhördt om det ej warit i i preftestandet, i något annat stand hade det tros ligen aldrig kunnat fomma ifråga. Men hwarken dottor Rundgren eller nagon ans nan af det hederwärda standets ledamöter tunde lemna någon upplysning om Nå gotdera cirlulären, och beslöt ständet att officielt tilltännagifwande skulle hårom meddelas ridderskapet och adeln. Man ma nu säga hwad man will om dem som uppträdt emot förslaget, ett maste man dock medgifwa att det hedrar dem att de oförskräckt uttalade sin mening och ice läto fig afsträckas af det odetäntjame ma ffränet från wissa hull, som med bade lock och pock wille genomdrifwa saten. Pa sammantomsten af herrar deputerade hos de la Croix uttalades den domen öfwer ya Dagligt Allehanda Latt tidningen ice förde foltets talan. Om domen war föga hedrande för tidningen, få war ut: talandet deraf ändå mindre hedrande för sjetjwa mötets deltagare, och dem fom tils lät dess aflunnande. Glädjen öfwer den lyckliga utgången oj dagens fråga ger fia öfwerallt luft. J går afton egde en ftorartad opinions yttring öfwer ridderskapet och adelns bes slut rum å operasfällaren här i Hufmudz staden. Jag fatt mid åttatiden iden stora ända till trängsel fyllda salen, då hastigt en owanlig rörelje uppstod i hela rum met. Jag wände mig om för att fe hwad fom mar på färde, och jag warsecblef i dörren rilsdagsmannen och folktalaren August Blanches leende ansigte. Såsom de rörda of en elektrisk stöt reste fig alla gå sterna och i ett nu ljöd ett uthållande hurra! genom salen, och upprepades ges nom smårummen. Glasen höjdes af dem som warit nog lyckliga att få några, hat: tarne swängdes af dem, fom ej hunnit finna en stol, och de fom ide hade hwar: fen glas eller hatt swängde hwad dei haft fingo tag uti. Stutligen lade fig difallsstormen och herr Blanche föreslog en skål för h. m. tonungen och hans ftats råd, hwilten skål emottogs med jubel och tömdes i botten (punsch, swagdricka, bränwin, öl och — wattenledningswatten fick här göra tjenst fom champagne) Hmwarefter soltsangen afsjöngs af alla gästerna; en sång, hwars lile troligtwis få perfo ner warit wittne till. Jnom ett par mir nuter ljöd nemligen den wackra melodien från allas läppar och genom alla runs men, och sangarskaran började ute pu Gus staf Adolfs torg och räckte genom alla tällarrummen och slutade i operaförstugan. Sedan följde tal och sang om hwarandra heta qwållen och en talrik foltmassa utan för deltog i den glada sinnere stämningen och gaf fin närmarv och fitt bifall till er . 1 (. CQ. 144..