Norrländska Korrespondenten – 13 december 1865, sida 2

Tolntlttt Ht Juba benäran, att wi ej funna göra oss några sangviniska förhoppgar det mår aflänsna orts anspråflnumera än förut skola uppfyllas. — Sistl. onsdag utsågs till vifsdagss man för Jemtlands norra domsaga, i stället för talmannen Nils Larsson, f. riledagsmannen Olof Larsson i Tullus, enhälligt. — Frågan om auslag till en jernbana från Sunrswall till Hemgrafwen, för hwilka motioner blifwit wäckta hos ridd. och adeln, borgareståndet och bondeftånvet, skall, enligt hwad man tillskriwer från Srockholm, de kednare dagarna fått goda utsigter för sig. —Bränwinslagstiftningen lärer wara föremål för åtskilliga tillämnade föräns dringar, hwarom en kongl. proposition till ständerna anses wara i farwattnet. Dernti säges föresläs, att stället för såsom nu bränning endast är medgifwen under wissa terminer, skulle tillwerkning få ega rum under hwilken tid som helst af året, dock med den inskränkning i afseende å tidrymden, fom för kontrollens behöriga handhafwande erfordras. ESfkatten föreslås höjd till 75 öre, och kommer framställning att göras om bewiljandet f darawback wid export. Landsorts-Nyheter. Mtad ren 1 Dec. Just unofaår förs sta täget på yystad Eslöfsbanan till Bjersjölagärd. Den nu öppnade banlänge den utgör 4 mil. Jönköping har nyligen fått till stånd en storartad wattenledning, hwartill rörs längden utgör sammanlagdt 32, 700 fot. — Ar 1848 i Januati månad fördes i Landskrona ett flickebarn, som i dopet undfick namnet Emelie Sophia. Hennes mor, eu lösaktig qwinna, rymde federmera lill Köpenhamn i sällskap med en mansperson, dock ite Emilie Sofias far, hwilken sednare hette Brambeck. Efter sin konfirmation 1862 begaf sig flickan efter till Köpenhamn för att uppsöka sin moder, men den stora staden rår tade hon att försynda fia mot sjunde bus vet och blef dömd till 30 dagars enkelt fängelse. Efter att hafwa utstått detta straff, stal hon ånyo och blef dömd till 7 års tulthus, hwilket straff dock af wissa släl rerucerades till 13 år Sedan cenna strafftid war förliven, begaf hon lig till Stockholm, för att upsöka fin far och — lyckan. J hufwudstaden antog hon till den ändan en sjömans skepelse ech försökte att erhålla anställning å något fartyg. Swiken i denna förhoppning begaf Hon fig fortfarande sjömansklädd och till fots, ned till Östergötland, der bon i ett presthus uppdukade en mwidunderlig, men naturligtwis osann historia om sina lefuadsöden, och lyckades till den grad winna prestfamljens förtroende och medlidande, att hon der försågs med en fullständig fruntimmersgarderob jemte en summa penningar, anskaffad genom sammanskott. Efter att hafwa erhållit fri ångbåtsresa öfwer Wettern, ankom hon för några weckor sedan till Jönkö ping, der hon likaledes lyckades innästla sin i en familj, hwilken skaffade henne plats i ett hus på landet Desfa mwälgerningar lönade hon dock med otack. Då henues nya husbondefolk härom af: tonen war borta på befsök wid en annan egendom, passade hon på tillfälle och tillarep hemma ur fin matmors garderob en fullftänvig fruntinmersfoftym, allt från skodon och till hufwudbonad. Så lunda utstyrd begaf hon fig åter till Jönköping; men husbondefolket, fom aid: jade få wäl hwem tjnfwen war fom hwillen kosa hon tagit, lät genast anmäla förhållandet å starens siskalskontor. Flera frafter sattes genast i rörelse, och i ensdaas sörmidrag lyckades vet polisen att ertappa cen oforsynta äfwentyrerskan, som wid med henne bållet förhör öppet och ångersullt ertände fina brott och af gaf ofwananförda slildringaj fina sorgliga och fliftande öden. Hon är un inför: