Norrländska Korrespondenten – 8 december 1865, sida 2

Hall derigenom återkomma till sig sjelf, till förnuft, och dåliga affärer och fielfmerdstankar skola ej mera störa någons nattro. Detta är åtminstone ett önffningsmål. Sundswall den 8 December. Telegram till Nya Norrländska Korrespondenten. Stockholm d. 8 Dec. kl. 1.20 e. m. Representationsförslaget är antaget af alla fyra stånden. Glädjen högt i tak. Troligen illumination i afton. Redan wid telegrammets ankomst war nedanstående uppsatt: Representationsreformens behandling hos de främsta stånden har gått har stigare, än man wäntade. I sår af: gjordes frågan hos adeln, hwilket ftånd då 361 röster befunnos wara afgifna för förslaget, medan endast 294 woro emot detsamma. Sevan frågan således Här fått en emot nationens önskningar far rande utgång, torde äfwen det enda åter stående ståndets, nemligen presternas bifall med säkerhet wara att påräkna, hwarigenom förslaget sålunda upphöjes till lag såsom bifallet både af konungen och alla fyra stånden. Eftersom (såsom i förra numret nämndes) presterna upp: skjöto frågans slutliga behandling, till dess adelns deslut blefwe kändt, an tager man nemligen, att de beslutit instämma med densamma, så att deras ja eller nej komme att wara beroende af adelns ja, eller nej. Det är intressant att följa sakens ber handling. Adeln, kände att om före slaget antoges skulle densam ma såsom por litisk korporation komma att upphöra. Den har derföre skyndat till uti en mängd större, än någonsin tillföre utom kanske under Frihetstiden, få att i det afgör rande ögonblick 655 medlemmar woro tillstädes, medan deremot wid den sista stora jernwägsdrabbning 1857 blott 330 a 310 röstande hade infunnit sig. Båda partierna tyckas hafwa funnit nödigt att uppbjuda fina yttersta krafter. Folters landskärleken hos pluraliteten segrade öfwer alla sjelfwiska bewekelsegrunder, medan minoriteten förgäfwes tog sin tillflykt till alla möjliga mer, eller mins dre haltlösa skäl, för att bland sig qmwar: hålla de medlemmar, den förut egde samt winna nya. Så framkom t. er en herr Uggla, då intet annat wille hjelpa, med det skäl: att man ej onödigtwis borde sätta riket i fiendskap med nästgrän sande despotiskt styrda stater, för hwilka det ingalunda kunde wara behagligt, att Sweriges nuwarande författning ändra: des. Förgäfwes gjordes alla dessa an: strängningar. Jfrån att sex wecor förut hafwa haft den öfmermist, att ven till: satte alla utskottsledamöterna, har def antal till följe af desertering minskats till ett antal betydligt underlägset res formwännernas. Utom de segarar, dem förslagets ans hängare på diskussionens wäg wunnit